Det står nu 2019 i kalendern och på TV, i tidningar och på bloggar görs det sammanfattningar och årskrönikor, så även här. Innehållet här blir främst vår segling med Expressen Tango, men också lite kort om lite andra race som jag var inblandad i.

Utan att kika på resultatlistorna och mina gamla inlägg känns det som ett medelmåttigt år vad gäller våra resultat. Men det är nog för att allt flöt på så bra året innan. Mycket av resultaten på den typen av tävlingar som vi kör hänger på väder och vind. Och vissa seglingar minns jag tydligen bättre än andra.

Tango kom i sjön den 8 maj, vilket kanske enligt mig är lite sent. Men det hör till ovanligheterna att vi sjösätter när det är så varmt att man kan gå klädd i shorts och t-shirt.
Sommarvädret fortsatte så det var inga problem att få båten segelklar till Notstickshällan Race 19 maj. Nytt dyneema-mantåg fick vi på plats också, med egenhändigt splitsade öglor.

Lättvind. Foto: Niklas Q

Notstickshällan Race blev en prövning i tålamod med stundtals spegelblankt vatten. Vi lyckades TVÅ gånger att slå med spinnakern uppe på grund av den snurriga vinden. På första timmen efter start loggade vi under två knop i snittfart. Notera bilden ovan där vi har spinnakern på styrbord medan båten framför har spinnakern på babord, och båda har brant halvvind.
Den nya sydvinden nådde fältet precis när vi rundade vid Svarthälls Fyr. Vi fick vinden först, före de som hade rundat, och före de som var bakom.

Det blev inte helt oväntat två Expresser i topp på resultatlistan. Exter med Kalle Widlert segrade med tre minuter före oss. Vi hade bra fart på kryssarna, men lite oflyt i början på racet i bleken.

Besättning på denna tävling var Jag, pappa och brorsan, familjerace alltså.

Mer från Notstickshällan Race >>>

Dessa snurriga vindar skulle fortsätta, precis som solen och värmen. Hur ofta har vi kört Notstickshällan race sommarklädda i shorts och t-shirt?

Helgen efter gav pappa och jag oss av till Broken och Nyköpings tävling Örsbaken Doublehanded. Ett race som jag gillar. Shorthanded på en varierad bana. Ofta med både hav- och skärgårdsliknande segling. Broken är också ett mycket trevligt ställe att komma till. Vi väljer också att transportera oss och båten fram och tillbaka över dagen, så det blir en lång dag med tidig väckning. Vi lämnar bryggan i Trosa vid femtiden på morgonen.
Transporten till denna tävling är ofta en stor naturupplevelse. Speciellt om vädret är som den här gången. Solsken, klarblå himmel och vindstilla. Fåglar och andra djur är i full fart med att inta frukost. Vi hade närkontakt med en jagande havsörn bland annat.
Vi var dock lite oroliga över vinden. Skulle det bli nått race?

På rorsmansmötet meddelades det inte oväntat att banan skulle kortas på grund av vindprognosen. Men det såg positivt ut för vår det. Kryss ut mot havet och läns ”hem”.

Vinden varierade stort både i riktning och styrka under kryssen ut mot Portgrund. Det kändes sådär. Roffe ”Plåt” gick bättre, och den lilla M25:an med Hasse Kowallek hängde på alldeles för bra, tyckte vi. Och båtarna i den andra starten hade bättre vind än när vi startade.
Länsen in blev stekande het i riktigt svaga vindar. Loggen visade ofta under tre knop, och det gick åt en hel del vatten och solskydd för att stå ut.
Även här på länsen kändes det inte riktigt bra, men när vi rundade den gulsvarta bojen på Örsbaken och jag kunde klocka tiderna så fattade vi att vi var med i toppen. Avstånden var stora, men vi hade seglat väldigt länge också.

Under transporten hemmåt så kom resultaten via SMS, och lite överraskade blev vi när det stog att vi slutade tvåa bakom Roffe ”Plåt”.

Mer från Örsbaken DH >>>

Skansholmen Race var/är en tävling som gemensamt arrangeras av klubbarna längs Södertäljeleden. Idén var att arrangera en enkel och trevlig tävling på en central plats för att få dit seglare från många klubbar. Tanken var också att några andra tävlingar skulle bort från kalendern för att ge plats för denna. 2017 blev det ingen succé, men de som deltog gillade tävlingen. Bra seglingsvatten och middag på Skansholmens Krog. 2018 fick vi dock ställa in tävlingen sedan anmälningarna lyste med sin frånvaro. Södertälje BK hade återinsatt sin tävling Mälarödistansen, och där försvan flera tänkbara deltagare. Och vi har inte lyckats få fart på seglarna i klubbarna i närheten.

Även Sörmlandsregattan tappade mycket deltagare 2017. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske var det helt enkelt för bra väder. Många seglare valde att ta familjen ut i skärgården i stället. Varför kan man inte göra båda delar. Ta racet först, glid ut i skärgårdsviken sedan. Helgen är lång.

14 båtar kom till start. Solen sken, som vanligt. Men det blåste mer. Inget riktigt Express-väder. Det blev en del branta spinnakerbogar, och öppna bidevindsbogar vilket inte riktigt passar oss. Men vi kan ju inte få som vi vill jämt. Vi gjorde också en del missar, både tekniskt och taktiskt.

Vi slutade fyra, 28 sekunder från pallen. Athena 34 Vivett tog segern i vår klass. I den andra klassen segrade Dehler 34 Funny Too med Anders Mathson.

Besättning på Tango var, som det brukar vara, Jag, pappa och brorsan.

Mer från Sörmlandsregattan >>>

Nästa segling på vårat program blev Höstseglingen här i Trosa. Höstseglingen hade nu hamnat lite tidigare i kalendern än tidigare, och frågan är om det är en Höstsegling den 25 augusti?
Höstseglingen är en shorthanded-segling så denna gång fick inte brorsan vara med.

Med tio båtar på startlinjen var det lite bättre än de senaste åren. Solen sken och det var igentligen en riktigt fin seglingsdag. Tyvärr friskade vinden i lite väl mycket för tvåmanssegling i en Express. Mest var det kanske rutinen att segla shorthanded i lite friskare vindar som saknades. Vinden friskade i runt 10 meter per sekund, och så länge det var undanvind märktes det inte så mycket. Men när vi rundade upp på kryss var vi inte riktigt med, utan fick problem. Vi tappade mycket i början på den långa kryssen innan vi fick ordning på trimmet. Efter hand tycker jag dock vi fick bra ordning på grejorna, men tid man tappat tar man ju inte igen.

Vi slutade sjua av de tio deltagarna. Inte så bra. Men vi seglar helt enkelt för lite för att ha koll på allt. De flesta av våra motståndare seglar tio gånger så långt under säsongen mot vad vi gör. Det kan tänkas att vi även hade lite för skitig botten.

Trots allt en skön dag, och vi lärde oss en del, som vi kanske glömt till nästa gång det blåser tio meter…

Mer om Höstseglingen >>>

Dagen efter Höstseglingen arrangerades det stor jolletävling i Trosa, med mig som tävlingsledare. Tävlingen, Lions Kanna firade 30 och vi passade på att arrangera DM. Om andra tävlingar tappar i deltagarantal så håller Lions Kanna ställningarna. Över 40 deltagare vilket är bland det bästa genom tiderna. Naturligtvis bjöd vi alla deltagare, föräldrar och funktionärer på tårta efter seglingen.

Mer om Lions Kanna >>>

Tangos säsongsavslutning blev sedan OxSS tävling Arkö Runt. En tävling vi snart startat i 30 gånger. 2016 gick det riktigt bra och vi slutade femma totalt. Årets segling gick inte riktigt lika bra. Det var riktigt konstiga vindar där alla båtar hade riktigt olika förutsättningar. Vissa seglade undanvind hela vägen från Arkö till mål, medan vissa fick kryssa en stor del av den sträckan.
Det var stundtals riktigt jobbigt, och var det inte för att motorn låg kvar i land så kanske vi brutit tävlingen som en hel del andra.
Resultatet blev dock bättre än vi trodde, 15 av 47 totalt och 5 av 13 i klassen.

Som vanligt var det familjebesättning på Tango.
2019 startar vi på Arkö Runt för 30:e gången.

Mer om Arkö Runt här >>>

Totalt sett en bra början resultatmässigt, men lite sämre på slutet. Men det går lite upp och ner i den här branschen.

Tack besättningen, pappa Jim och brorsan Jesper för året som gått.

Nu väntar ett nytt seglingsår och det är ungefär fyra månader till sjösättning. 18 maj går första racet för vår del.