25 juli och vi seglar vidare på Öland Runt, 1991, för exakt 30 år sedan.

Vi rundade fartyget Sigyn vid lunchtid den 24 i lätta sydvästliga vindar. Det blev nu kryss ner mot Ölands Södra udde. Men det var lättare sagt än gjort. Vinden var som sagt lätt, kanske två tre meter. Men på ena bogen, söderut var det riktigt jobbig skvalp-sjö rakt mot. Båten gick knappt framåt. Jag styrde, och vi slog in mot Öland. Det gick lättare, men det kändes fel. Vinden skulle ju vrida med, och man brukar ju ta motvridet först. Vi slog tillbaka efter en kort stund, men det bara klafsade. Det kanske hade varit bättre med en tyngre båt med tung köl. X-95an guppar som en tvålkopp i motsjön. Vi slår tillbaka mot Öland igen och jag börjar tappa tålamodet, och det blir lite irriterat ombord bland de som är vakna.

Pappa tar tag I saken och sätter sig vid navigationsbordet och studerar väderkartorna som vi fick efter skepparmötet. Han hade uppenbarligen några tankar i huvudet. Sedan kom han upp efter några minuter med tydlig order. Vi tar bogen in mot Öland. Vinden kommer att vrida så mycket på sydost så att vi bör till och med kunna bära spinnaker innan vi når Ölands Södra udde.

Det är drygt 70 distans till södra udden. Det blir segt.

Vi hade dock hygglig vind hela tiden, inga bleken, så det flöt på hyggligt. Dikt bidevind och snart höll vi upp rundningen vid södra udden. Ett par timmar innan rundning kunde vi sätta spinnakern och det händer lite. Vi ser inte många båtar i närheten. De flesta gick söder ut efter Hoburgen och fick visserligen spinnaker tidigare, men också ordentligt längre väg.

Vi har en full måne föröver som lyser upp havet och vi ser en och annan lanterna långt bort.

Vi gippar strax innan rundningen och passerar en stund efter midnatt. Vinden är nu nästan ostlig och det blir brant med spinnakern. Efter lite diskussion i besättningen så väljer vi snart att ta ner spinnakern och köra på genuan.

Längre ut har vi två Cenit 33 som jag tror startade en halvtimme före oss. De halkar längre och längre ner när de inte kan hålla höjden och tar efter ett tag ner spinnakrarna även de.

Det ljusnar snabbt och långt föröver ser vi flera båtar. Det ser ut som en av dessa är en Stratus, Jalena eller White Young Lady.

Vi passerar Kalmar och Ölandsbron tidigt på morgonen. Vinden är fortfarande ostlig och inte mer än tre meter.

Efter Ölandsbron känns det som målspurten är på gång. Vi tar inga omvägar runt Krongrundet utan genar utanför farleden. Det blir läskigt grund på ekolodet, men vi har koll, och det blåser ju inte så mycket. Nu är det bara några timmar kvar till målet i Borgholm.

Vi ser en del båtar framför oss, men vi har tappat lite koll på läget. Vi ser Cenit-båtarna, och vi tror att vi har en Stratus inom synhåll fortfarande. Och bakom finns det fortfarande större båtar.

Vi sträcker nu upp sista biten förbi Solliden och slottsruinen.

Mållinjen är vid hamnpiren och det blir ett par slag mellan grunden i inloppet till hamnen. Det är en del folk på piren, och naturligtvis står mamma där och väntar på oss.

Vi går i mål vid elvatiden, men nere i båten sover Thor. Han har sovit hela sträckan från söder om Kalmar och vaknar inte förrän vi startar motorn.

Vi tuffar in till bryggan vid Strand Hotell och spanar efter konkurrenter. Ingen First 32 Asile. Jag minns att jag sa att de har nog redan seglat hem mot Trosa.

Vi hinner väl knappt lägga fast båten innan flera av oss ska upp för att kolla målgångslistorna. Vi finns ännu inte med, men flera båtar som vi trott att vi varit före ligger i täten. Och Axling finns inte med på listan. Då börjar vi ana att det gått ganska bra.

Mamma tar sig snabbt runt hamnen och kommer ombord och välkomnar oss i land. Hon berättar att hon stod precis bredvid funktionärerna och att hon hört flera vara överraskade över att vi kom så tidigt.

Vi röjer upp i båten, viker segel och fixar till, och tar en sväng till upp till anslagstavlan för att kolla eventuella uppdaterade resultat…Och där sitter den. En ny resultatlista med X-iL med, överst. Vi leder.

Jag tänker till en sekund. Det är ju inte så många långsammare båtar klassen. Jag tror det är klart säger jag, och jag minns att Magnus skriker ”jaaaaa” rakt ut över hamnen. Bredvid råkar en av våra närmaste motståndare stå, Lars Crammer som seglade Baltic 37 Delight III. ”Grattis” säger han, och jag tror att han även nämnde att det var han som ledde vid södra udden och att han var lite överraskad över att vi var så snabba i mål.

Vi vann inte bara vår klass, utan även totalt i IMS.

Tyvärr har jag ju inte lyckats få tag på några resultatlistor från racet, så jag har dålig koll så här 30 år efter målgång hur det såg ut. Minns dock att Stratusen Jalena placerade sig högt liksom den andra Stratusen Young Lady med Lars Engman från Norrköping.

Svenska Dagbladet skrev på fredagen en kort notis i tidningen att ”Big T vann Öland Runt”. Ja, de gick i mål först, men de blev faktiskt sist i sin klass.

Senare på kvällen hölls en ordentlig prisutdelning där vi fick plaketter, tavlor, fyrar och det stora vandringspriset. Och så blev det fotografering. Vandringspriset var för övrigt ett av de fulaste priserna jag sett. Det skulle föreställa en del från Oskarshamns kärnkraftverk, det var ju de som var huvudsponsor för tävlingen.

Man kan ju tycka att det var på första benet upp mot Norra udden som vi vann tävlingen, och vi gick bra där. Men vi ledde inte varken vid Hoburgen eller Södra udden. Kanske var det uthållighet och jämnheten som gjorde att vi orkar ända in i mål, även om vissa sov när vi gick i mål

Sedan känns det lite konstigt att jag minns så mycket från tävlingen. Det är ju 30 år sedan. Jag har ju inga fotton, mer än från målgången, och en kort video-snutt från starten. Och dessutom inga resultat eller anteckningar.

Vinnande besättning på X-95 X-IL 1991 var förutom jag, även Magnus Ljunggren, Thor Rölvåg, Christer Källroos och inte minst pappa som höll i hop allt och inte minst styrde upp utanför Hoburgen när jag inte ville vara med längre.

Råkar nån hitta resultat från Öland Runt 1991, så hör av er till mig. Jag kan tänka mig en viss hittelön.