Trångt på hamnplanen i år. Foto: Niklas Q

Efter lite om och men blev Trosas jolletävling Lions Kanna åter succé och det rådde rena feststämningen på hamnplanen när priserna delades ut. Men det såg lite tungt ut ett tag.
Först hade vi väldigt svårt att få ihop funktionärer till tävlingen. En jolletävling som avgörs på två skillda banor med många nybörjare kräver en del folk på vattnet.
Det löste sig till slut tack vara gott sammarbete med Oxelösund.

Sedan såg vädret ut att vara mot oss. Väderprognoser och grib-filer visade på svaga vindar som skulle avta. Före rorsmansmötet blåste en lätt nordlig bris och det såg seglingsbart ut, men som sagt, vinden avtog och när det 36 seglarna tog mot informationen från rorsmansmötet dog vinden helt och vi bestämde att avvakta utsegling.

Banorna lades på plats i händelse av att vinden skulle återkomma, men efter lite samtal med seglare och ledare beslutade vi oss för att skicka ut seglarna på banan och försöka starta. Men väl ute på våra banområden var det i princip vindstilla. Det gick inte att segla.
Vi väntade och spanade efter vind. Längre ut mot havsbadet krusade det lite på vattnet, men efter ett tag var det blankt även där. Klockan närmade sig 12 och ingen vind syntes till. ute på havet, vid Landsort blåste det 2,1 m/s. Ute på blå banan där jag styrde började vi fundera på att skicka in seglarna. Jag pratade med Patrick på gröna banan och de hade beslutat att ta in seglarna i land och vänta på vind, om det skulle komma någon vind. Prognoserna talade ju om avtagande…

Väntan på vind. Foto: Jim Q

Vid 12-tiden dök krusningarna upp på vattnet längre ut mot Havsbadet igen. Vi skickade ut vår banläggarbåt med Linus Kristiansson för att reka. Han kom tillbaka med positiva besked. Det blåste där ute. En svag sydostlig bris, och det såg ut som den närmade sig vårt tävlingsområdet. Patrick på gröna banan förvarnades och vi beslutade att lägga upp banan för sydostlig vind.
Några minuter senare var krusningarna inne på Stadsfjärden och orange flaggan tutades upp. Dags att segla!

På blå bana genomfördes första racet i lätta varierande vindar och det gällde nog att ha lite flyt med vindpustarna. Carl-Henrik Somp, Trosa BK, i Laserklassen sa efter seglingarna att det var mycket svårseglat. Det gick inte att hitta något system för vindvriden tyckte han. Och tyckte han det var svårt borde det varit ännu knepigare för de mer orutinerade seglarna. Carl-Henrik Somp gjorde för övrigt come back på ”Kannan” efter 17 års frånvaro. Nu i en Laserklass med två standard och två radial. Vi testade här att segla alla Laser mot varandra med hjälp av handikappsystemet SRS, och det kändes som om det funkade väl. Seglarna själva var nöjda. Bättre med fyra olika båtar i klassen än två klasser med två båtar vardera. Och Radial-seglarna hängde med bra. Jag antar att de mycket lätta vindarna gynnade standardbåtarna något. Sedan är det väl också så att de som i det här fallet seglar standardbåtarna är mer rutinerade än de två radialseglarna. Men nu har vi testat, och möjligheterna finns till kommande år att slå ihop vissa klasser.

Ibland blev det trångt på banan. Foto: Niklas Q

Vinden ökade, något allt eftersom seglingarna genomfördes och vi hann precis få in alla fyra race på blå banan innan det var dags att avsluta dagen.

I Laser dominerade Nyköpingsseglaren Per Enockson och vann alla fyra race. Men Trosas Carl-Henrik Som närmade sig för varje race och det var riktigt underhållande att följa klassen. Det var gott om tajt racing, speciellt mellan Per och Carl-Henrik, men även radial-tjejerna Tove Larsson och Klara Enockson bjöd på riktigt bra segling där de stundtals utmanade standardseglarna även på seglad tid.
Carl-Henrik tog dock andraplatsen före Tove till slut.

I Zoom 8-klassen blev det bara två båtar till start sedan Nyköpings Edvin Palmgren lämnat återbud på grund av sjukdom. Båten fanns på plats och ett tag funderades det på om någon annan ville ta över båten.
Oxelösunds Unn Petersen vann sedan alla fyra race före Nyköpingskonkurrenten Sofia Jobenius och tog därmed värdefulla poäng i kampen om klubbtävlingen Lions Kanna.

I den blå optimistklassen varierade resultaten ganska mycket mellan de olika racen. Dels visade det på att alla seglarna var ganska jämna, men också att det var riktigt svårseglat.
På starterna var det trångt ock bökigt, och gränsfall på hur man får aggera. Kanske läge för klubbtränarna här att lära seglarna lite regler. Det vickades friskt på rodren för att placera sin jolle på rätt ställe på linjen, och vissa tog till och med tag i startbåten för att inte segla in i den. Men att hålla i båten och segla in i den är samma sak. Hade nån protesterat kunde det blivit många diskade.
Några tjuvstarter blev det också, men det hör till.

Nyköpingsseglaren Gustav Bark var dock den som var hetast för dagen. Med placeringarna 2-1-1 i det tre första racen skaffade han sig ett bra läge inför avslutningen. Oxelösunds Oscar Fällman van första racet men hade det sedan jobbigare och halkade ner i listan. Bakom jagade bland andra Måns Fröjd och Stella Andersson.
I sista racet var det just Måns Fröjd som knep segern och säkrade därmed en tredjeplats i klassen. Oscar tog andraplatsen och åt Gustav Bark fanns därmed inget att göra.

Gröna klassen. Foto: Patrick Fällman.

På gröna banan som jag inte direkt hade koll på genomfördes tre race och där dominerade Nils Nyström, Södertälje BS. Kul att det dyker upp lite seglare från sådana klubbar också. Och förhoppningsvis kan han dra med sig ytterligare några Södertäljeseglare.
Nyköpings Simon Jakobsson hade en hård kamp med förra årets segrare Linus Bingman från hemmaklubben Trosa. Simon slutade tvåa. Gissar att dessa tre snart tar steget över till den blå gruppen.

I övrigt var det hela 22 seglare i den gröna gruppen. Det är rekord, vilket ju är kul. Det finns hopp för framtiden, och alla seglare visade goda takter i den svårseglade vinden.
Några av seglarna, bland annat ett par Trosa-seglare har ju inte seglat optimist mer än någon månad.
Någonstans i den här gruppen har vi kanske en ny OS-seglare, eller Americas Cup-seglare.

Efter seglingen bjöds det på hembakta bullar och saft, eller kaffe för de som föredrar sådant. Prisbordet var imponerande och seglarna otåliga. Jag stängde in mig på ”kontoret” för att knappa in alla resultat och utanför hörde jag seglarna ständigt fråga ledarna, är det inte färdigt snart? Tar det så lång tid att räkna?
118 resultatsiffror skulle knappas in. Laser-seglarna seglade SRS och tider skulle räknas, och sedan sammanställa resultatet för klubbtävlingen med samma namn som regattan, Lions Kanna. Och ser man på seglarnas reaktioner så är det klubb-tävlingen som är viktigast. Vem bryr sig om resultaten i klassen?

Efter utdelning av klasspriser och nyttopriser var det så dags för den stora pokalen. Vandringspriset som nu skulle delas ut för 28:e gången. På plats fanns för övrigt en hel delegation från Lions Club i Trosa. De berättade några ord om sitt arbete och varför de väljer att sammarbeta med Trosa Båtklubb.
Och frågan var, skulle Oxelösund behålla ”Kannan”, eller skulle Nyköping återta den? Stort jubel utbröt bland Nyköpingsgänget när Oxelösund presenterades som tvåa. Nu var det feststämning. Det jublades, skreks, hoppades och dansades. Och föräldrar och ledare sprang omkring för att få bra vinklar med sina kameror. Det kändes nästan som på den gamla goda tiden på 90-talet när Lions Kanna var det största som hände i jolle-sörmland. Kanske är vi tillbaka där.
Tanken med klubbtävlingen Lions Kanna är ju just att få klubbarna att tävla som ett lag. Att få seglarna att kämpa för varandra, och att få ut fler seglare på banan. Man lånar båtar för att få ihop seglare i flera klasser. Föräldrar seglar. Och min fråga är, när får vi se den första mamman på banan? Ett antal pappor har antagit utmaningen att hjälpa sina klubbar i jakten på ”Kannan” och i jämlikhetens namn är det väl dags för nån mamma att utmana ungarna.

Vinnarna från Nyköpings SS med representant från Lions. Foto: Patrick Fällman.

Noterbart är att Nyköpingslaget bestod av 12 seglare, och av dessa var 8 tjejer. Det är ovanligt att det är fler tjejer än killar, och i segling på den här nivån är det ju ingen större fördel för den ena eller andra heller.
Stort grattis till Nyköpings SS och till alla pristagare.
Jag ska också tacka alla som hjälpte till med arrangemanget, och speciellt till Oxelösund som hjälpte oss när vi saknade lite folk.
Tack också till Lions och alla som bidragit till prisbordet.

Vi ses nästa år! Och då ingår Lions Kanna i en cup, hoppas jag.

Resultat >>>

Foton @ Niklas Qvarnström >>>

Foton @ Jim Qvarnström >>>

Foton @ Patrick Fällman >>>