Nytt år och det är hög tid för lite sammanfattningar av året som gått. Här blir det en resumé av vår säsong med båten Tango.
Det blev bara fyra race med Tango under året. Men säsongen har varit en riktigt bra säsong med många positiva händelser och resultat.

Glada andrapristagare på Notstickshällan Race.

Det började dock lite trevande när pappa blev tvungen att genomgå en knepig operation i slutet på april. Rehabiliteringen gjorde att han inte kunde hjälpa till med delar vårrustning och sjösättning. Han missade även tävlingspremiären Notstickshällan Race, och tyvärr för hans del så blev det strålande Express-väder med måttliga vindar och mycket kryss.
När pappa tvingades stanna på landbacken var min bror inte sen med att erbjuda sig att segla med mig på Tango. Det var många år sedan vi seglade tillsammans men det skulle visa sig funka bra.
Förutom min bror seglade även unge Linus Kristiansson med. En trevlig bekantskap som troligen får fler möjligheter att ingå i vår besättning. Tyvärr drog han senare över till England för plugg och därmed blev det bara en tävling för Linus under året.
10 båtar kom till start och tidigt på morgonen rapporterade Landsort 12 m/s, vilket kanske inte riktigt var det vi önskade. Men väl ute på banan var vinden betydligt svagare.
Omöjlige Christer Björk med Dehler 29 Funny vann tävlingen för andra året i rad, men vi lyckades ta andraplatsen, vilket vi förstås var riktigt nöjda med.

Nästa race på agendan var Sörmlandsregattan i början på juni. En trevlig segling som borde locka betydligt fler deltagare. 2017 års tävling lockade dock fler seglare än på många år, och även här blev det ett strålande seglarväder med måttliga vindar och solsken.
Pappa var tillbaks ombord, och det funkade. Konditionen var kanske inte den bästa och att då segla doublehanded i en Express bara en dryg månad efter en lungoperation är kanske inte optimalt. Men väderprognosen lovade inga hårda vindar så det var bara att köra.

Vi gjorde en taktiskt mycket bra segling. Starten på denna tävling sker med så kallat startfönster där de tävlande får starta när de vill inom vissa klockslag. I första hand är det för att locka de seglare som kanske tycker det är lite för mycket trängsel med vanlig start. Det har också visat sig att det kan finnas en del strategiska val när man ska starta, något många kanske inte tänker på.
Pappa och jag var här helt 100 på att vi skulle iväg så snabbt som möjligt, helst på skottet. Dels ville vi bli av med en och annan ”bråkig” konkurrent, och dels så visade alla vindprognoser på avtagande vind. Varför då vänta? Och visst blev det så. Bara några minuter efter att vi startat märktes tydligt att vinden börjat avtaga.
Även denna segling blev det en hel del kryss vilket ju passar oss och båten. Jag skulle gärna kryssa banan runt.
Vi gick bra under större delen av racet och höll jämna steg med Dehler 29 Gryffindor och en Omega 34. Men på slutet dök det upp ett bleke som satte tålamodet på prov.
Väl i mål slutade vi trea, en futtig sekund bakom Omegan. Vann gjorde, som vanligt Christer Björk med sin Dehler 29 Funny.

Sedan blev det lång väntan på nästa race för vår del. Arkö Runt i Oxelösund som brukar hållas i augusti var flyttad till början på september.
Arkö är för oss en av årets höjdpunkter och vi har väl deltagit runt 30 gånger på denna trevliga segling. Precis som Sörmlandsregattan är detta en tävling som borde locka betydligt fler seglare. Varierande och roliga bana. Goda möjligheter till gemenskap både före och efter tävlingen och en hel del fina priser.
För oss blev det lite av en historisk segling 2017. Jesper var tillbaks ombord, och det var säkert 15 år sedan vi kappseglade på samma båt, pappa, jag och Jesper.
Vi hade stenkoll på vindprognoserna och vi var alla överens om strategin. Vinden skulle vrida från sydväst mot syd och sydost. Det var solklart att gå ut och möta motvridet. Det skulle visa sig vara helt rätt. Förvånande nog valde större delen av fältet att slå innåt Bråviken i stället.
Strax efter start avtog vinden och ute på ”viken” gick det ordentlig sjö, från syd. För att möta motvridet tvingades vi segla rakt mot sjön, vilket många tyckte var jobbigt. Vi var envisa, och trots att loggen flera gånger visade noll knop styrde vi mot sydost i väntan på den nya vinden. Vi visste att den skulle komma. Vi såg på rapporterna från Arkö att vinden ökade och vred.
Några distans innan skärgården på andra sidan Bråviken kom så vridet och vi slog. Vi slog kanske några minuter för sent, men vi valde lite säkerhet mot några grund. Med hjälp av Seapilot på Jespers telefon och på min iPad tråcklade vi oss in mellan öar och stenar i skärgården. Här var sjön borta och en stund var det perfekt Expressväder med platt vatten och kryss i måttlig vind.
Några större båtar var i fatt oss. Vi anade att vi låg bra till, men att några av de större var före oss.
Dock blev vi lurade av arrangören då vi vid passeringen av mellantiden vid Arkösund noterades som etta. Detta visade sig senare vara fel.

Tango på Arkö Runt. Foto: Erik Barkerfors

Seglingen upp mot målet i Oxelösund blev en utmaning och kanske inte helt vad vi önskade. Halvvindar och öppna bidevindsbogar trivs vi inte alls med. Men vi slet och trimmade oavbrutet vilket gav gott resultat.
Vi knep en femteplats totalt bland de nästan femtio båtarna. Vår bästa placering på Arkö Runt någonsin. Trea i klassen.
Många kommenterade vår placering med att ”det var ju Express-väder”. Enligt min mening var det kanske några sjömil runt Arkö som det var ”Express-väder”. Skvalpig motsjö i svag vind är definitivt inget som gynnar en Express. Andra båtar seglade i från oss så länge de seglade åt samma håll.
Vinnare av Arkö Runt blev en 606 med rutinerade Håkan Karlsson och son.

Höstseglingen i Trosa blev sedan vår fjärde och sist tävling för säsongen. Tyvärr lite få deltagare. Delvis beroende på at tävlingen hamnade sent i kalendern, efter Östertäljes och Södertäljes tävlingar. Bara sex båtar kom till start.
Vädret skulle visa sig bli ganska knepigt med flera bleken och ordentliga växlingar i vindriktning.
Vindarna gynnade till en början de snabbare båtarna och vi kände oss helt avhängda. Men den seglade tiden blev lång och de stora avstånden var kanske inte så stora som vi trodde.

Höstseglingen Foto: Ulf Rundberg

På slutet råkade vi sedan ut för ett kraftigt vindvrid som strulade till det för oss. Vi rundade ön Doftskär där de framförvarande båtarna länsat ner mot nästa rundning. Vi satte också spinnaker vid rundningen och skar ut på styrbordskanten, men precis när vi gippar så vrider vinden 180 grader och vi får kryss ner mot nästa punkt i banan. Med bara jag och pappa ombord blir det lite dramatiskt ett tag. Ja, ingen fara för liv förstås, men motvind i spinnakern och vissa besvär att få upp focken och ner med spinnakern. Jag fick slita ordentligt, och troligen sträckte jag mig i armen för jag hade sedan problem med min högerarm i över en månad efter den dagen.
Spinnakern kom ner och vi seglade vidare mot målet. Vi slutade fyra, vilket vi räknat med. Men vi var betydligt närmare täten än vi trodde ute på banan.
Efteråt, när vi såg resultat och tider så var vi hyggligt nöjda ändå med den seglingen.
Christer ”Cricke” Björk vann förstås igen. Nu med över sju minuter

Våra resultat på Trosas tävlingar räckte för att vi skulle bli Klubbmästare. Kul! Totalt sett blev denna säsong en av de bättre på många år. Och vi vet ju att våra motståndare seglar betydligt mer varje år. Tränar mer och har bättre material. Våra 13 år gamla segel är dock snällt behandlade och håller ännu några säsonger. Vi var för övrigt bästa TBK-båt på alla race utom Höstseglingen.

Tack Jim, Jesper och Linus Kristiansson för en skön och kul seglingssäsong.