Det blev race till slut

Att det skulle bli lätta vindar hade vi på känn. Prognoserna visade redan för flera dagar sedan att det skulle bli ont om vind. I går kväll förberedde jag med en avkortad bana och jag var då tveksam om det skulle bli race alls med tanke på vindprognoserna.

I morse, precis när jag lämnat lägenheten ringde min kollega i tävlingskommittén och undrade om vi inte skulle skjuta på starten en timme redan då, vilket vi gjorde.
Väl ute vid startområdet sköt vi upp starten ytterligare ett antal gånger. Sedan beslutade vi även att korta banan då tiden började bli knapp mot maxtiden.

sistarycket22Så, klockan 13.00 kom första båt iväg, och strax innan började det krusa på vattnet. En sydlig lätt bris blåste på tillräckligt för att racet skulle vara igång.

Först iväg var Albin 78 Susanna med de rutinerade gubbarna Janne Lindmark och Hans Lundén. De strulade lite i starten när spinnakern skulle upp på den branta halvvinden, men det redde upp sig snart.

Sex minuter senare startade pappa och jag. Vi valde att vänta med spinnakern då vi tyckte det var väldigt brant, och vi hade bra fart som vi inte ville störa i den lätta vinden. Med lite överbåge så fick vi lite mer vinkel samtidigt som vinden vred lite bakåt och spinnakern åkte upp.

Strax efter oss startade de betydligt mindre rutinerade Mia Turai och Peter Sagerstrand i sin Scanmar 33 sitt tredje race genom tiderna. Pappa och jag har kanske seglat närmare 400 starter…

13:25 gav sig sedan Torbjörn Blomberg iväg med sin X-35 Sedna. Jag misstänker att de hade lite mer vind när de drog iväg än när vi startade.

Efter en halvtimme nådde vi röda pricken vid Sankhällan där vi skulle falla av norrut. Vi hade redan här tagit tre minuter på Albin 78 framför. Det hade gått riktigt bra på den branta halvvinden.

På länsen norrut däremot gick det inte lika bra. Vu valde att gå ut på styrbordssidan av farleden, mest för att det kom ett fartyg norrifrån och jag ville hålla mig ur vägen. Men det kändes också bra att gå in lite närmare öarna på styrbordssidan. Men vi tappade fart här. Vi var aldrig över fyra knop på den sträckan upp mot gröna bojen vid Skorpan. Här tappade vi 10 minuter seglad tid mot X-35 Sedna som jagade bakom oss.
Dels tror jag vi gick lite för långt ut på kanten. Vinden vred upp lite mer än jag trott och det blev för mycket skärning. Men vinden dog också en hel del. Sträckan tog oss 34 minuter medan Sedna seglade på 24 minuter, ungefär.

Vi gick som sagt inte så bra så uppe vis Skorpan var vi fortfarande cirka tre minuter bakom Albin 78 när en kryss väntade ner mot Svarthälls fyr.
Jag försökte här hitta vindvriden och ligga på rätt sida om Albin 78 Susanna för att på så vis knapra in deras försprång.
Vid vårt andra slag ”söderut” fick vi en höjdare på 15 grader. Höjd är ju bra, men kanske inte just då när jag bara tänkte mig ett kort slag upp. Och så lättade vinden igen en del. När vi sedan slog ”västerut” igen och ,mötte Albin 78 Susanna igen så hade vi knaprat in en del, men för lite.
Vi låg nu lite väl tidigt uppe på layline mot Svarthäll, med Susanna några båtlängder uppe i lovart. Vi gick lite fortare och vi skulle nog vara lite före nere vid Svarthäll. Sedna passerade Svarthäll en bra bit före oss och släppte lite på skoten för att sätta kurs båt målet vid Lindholmarna.

Plöstligt vred det mot, och vi kunde inte hålla höjden mot Svarthäll. Samtidigt började vi tugga ifrån Susanna lite grann och funderingarna snurrade i huvudet om när vi skulle slå för Svarthäll. Skulle vi slå lite tidigare för att på så vis störa vår motståndare när de skulle tvingas väja för oss? Eller skulle vi köra ända fram till fyren för att på så vis ha bättre koll på slagen och därmed kortast väg. Vi valde det senare och kunde göra vårt andra slag nån båtlängd framför nosen på Susanna. När vi sedan rundat fyren och kunde släppa på skoten gled vi sakta ifrån meter för meter. Det överraskade oss dock lite. Vi trodde att de skulle ha mer nytta av sin stora genua när vi föll av från dikt bidevind.

Vi gick i mål ungefär en minut före gubbarna i Albin 78 och med en snabb huvudräkning anade jag att det skulle bli tajt, igen. På Höstseglingen för en månad sedan slog de oss med 33 sekunder efter fyra timmars segling. Nu blev det nått liknande, visserligen på lite kortare bana. De blev tvåa, och vi trea vilket avgjorde KM till deras fördel.

Racet vanns av X-35 Sedna med fem minuter, en i sammanhanget väldigt god marginal.

Scanmar 33 Kaja III blev som väntat fyra och ordentligt distanserad. Det tråkiga är att det inte är fler nya seglare som Mia och Peter med. Men jag tror att det finns lite hopp för nästa år. Det har nu på hösten dykt upp en del nya seglare med båtar i klubben som sagt sig vara intresserade att kappsegla. Med fler nya seglare på banan kan de få varandra att segla mot så det inte alltid är samma som kommer sist, hoppas jag.

 

RESULTAT >>>

Tack alla som ställde upp och gjorde detta race till en trevlig segling. Och naturligtvis tack till pappa som styrde Tango runt banan.

Om knappt åtta månader är det Notstickshällan Race…

Det här inlägget postades i Express, Kappsegling, Resultat, Sörmland, Tango, Trosa Båtklubb. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Det blev race till slut

  1. Anna skriver:

    Kul att det blev race och roligt att läsa ditt referat från tävlingen. Väl beskrivet, spännande läsning.
    Om jag någon gång lyckas få tid att skaffa storbåt och lära mig kappsegling kommer jag ansluta till jumbogruppen och tävla om platserna längst ner, men det kanske dröjer till nästa liv innan jag hinner med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.