Nu är det lördagkväll och jag sitter här framför datorn, sliten med blåmärken, sår och blod lite här och där. Att segla Express double-handed i friska vindar är slitsamt. Vissa båtar är nog betydligt stillsammare och bekvämare.
Här kommer nu en lång och personlig rapport från besättningen på Tango.
För min del började ju den här tävlingen för flera månader sedan. Sörmlandsregattan skulle arrangeras, men corona-restriktioner dök upp och satte käppar i hjulet. Inga folksamlingar, och inga 70-plussare bland funktionärerna. Dessutom blev vi tvungna att hålla oss till shorthanded. Och Trosa Marknad ställdes in.
En Sörmlandsregatta, shorthanded, utan Marknad och After Sail är ingen Sörmlandsregatta. Därför kom i arrangörsgruppen överens om att det vi arrangerade skulle ha ett annat namn. I mitt huvud dök det upp att Corona är italienska…jag sökte runt lite på olika italienska ord och hittade att Corsa betydde lopp (race). Och Corsa alla Corona lät ju rätt kul…Så fick tävlingen sitt namn.
Med det enkla arrangemanget så åtog jag mig att sköta det hela själv då några i den ordinarie arrangörskommittén hade det lite körigt. Utan startbåt, funktionärer och After Sail var det ju bara mina uppgifter kvar så att säga. Skriva inbjudan, lägga bana och räkna resultat. Att skriva inbjudan och seglingsföreskrifter efter konstens alla regler tar dock sin tid. Timmar…
Jag upptäckte på fredagkvällen att jag gjort en miss i formeln för uträkningen av starttiderna. Med sju båtar var det dock snabbt gjort att korrigera, uppdatera och sedan SMSa deltagarna med info.
Sedan vaknade jag tidigt i morse med en tanke att jag glömt en detalj i seglingsföreskrifterna….men vid kontroll så fanns den texten med.
Väderprognosen inför dagens tävling såg okej ut. Vindarna har i vissa prognoser under veckan sett lite väl starka ut. En Express utan 400 kg på relingen är jobbigt att segla i friska vindar. Jag ser helst max fyra fem meters vind.
Efter att ha kollat in tre fyra olika vädersajter och filer hade jag hygglig koll på vindarna. Vid start skulle det blåsa ostnordost och sedan vrida något mot ost, och kanske lite till. Styrkan strax över sex sju meter och på eftermiddagen lite svagare. Och detta stämde rätt väl.
10:30 skulle första båt starta i ”jaktstarten”, men Albin 78 Susanna med de rutinerade rävarna Jan Lindmark och Hans Lundén var försenade. De passerade startbojen åtta minuter sent. Senare fick vi höra att de dels tagit fel på startplats och dels fått problem med motorn.
Albin 78 Susanna startar.
10:41 skulle sedan NF Lilla Blå med Joakim Lindholm och Jim Lindberg starta, men även de var sena. Varför har jag dock inte hört. De kom iväg cirka 10 minuter sent, tror jag.
Vår starttid var 10:46:10 och vi var där, lite tidiga till och med och fick både göra en 360 och bromsa vid bojen för att inte gå över för tidigt.
Tre minuter efter oss jagade Omega 34 Together med Johan Grevald och Mats Lönn och lite senare även far och dotter Nyström, Nisse och Anna med Facil 35 Hambo.
I slutet på startfältet startade sedan singlehand-seglaren H-G Nyhrén med sin Sirena 38 Ellida, och sist Jonas och Henrik Magnusson i en Wasa 360 med för mig okänt namn.
Från start bar det av i en kryss mot fyren där både prick och boj skulle rundas.
Just innan start small det till ombord på Tango…ett vinkeljärn på storskotsbalken där blocket sitter gav vika. En svetsfog som släppte. Hoppas den håller banan runt. Den såg svajig ut, och ett problem uppstog. När vinkeljärnet sviktade upp så gick det inte att få skotvagnen förbi. Med andra ord, på kryss i frisk vind kunde vi nu ite släppa vagnen nedanför mitten…
Haveri….
Strax efter start kom nästa problem. Pappa skulle ta hem på akterstaget, men tampen hade inget motstånd. Inget hände…det visade sig att taljan till akterstagssträckaren, under däck hade lossnat från akterstaget.
Nu kunde vi varken släppa ner storen i lä, eller ta hem på akterstaget. Lyckligtvis blåste det väl inte mer än fem sex meter nu… Till råga på allt hade jag ont i bröstet. Kanske en sträckning, eller var det coronan som var tillbaka? 
Start vid Knytnäven till väster i bilden. Kryss mot Gålklubb. Linjen runt Djupgrund är på vägen ”hem”.
Framför oss kryssade Albin 78 Susanna. Jag tyckte de gick lågt. Vi höll ju bättre höjd än de. Så brukar det inte se ut.
Vi hade redan före start bestämt att slå tidigt mot södra sidan av banan för att eventuellt ligga i lovart om våra motståndare om vinden vred som prognosen. Och så blev det. Närmare Gålklubb vred det upp några grader.
Jag såg Albin 78 Susanna slå i närheten av Djupgrund. En bra stund senare blev jag lite fundersam när jag tyckte de hade en konstig kurs. De var närmade sig den röda pricken vid Sankhällans fyr, och jag var säker på att de hade dikt bidevind och föll av runt pricken. Hade de verkligen rundat uppe vid Gålklubb, och Ramsholems fyr? Jag var tveksam. Kändes som de missat nått här. Med nuvarande vindriktning har man inte dikt bidevind och behöver falla runt rödpricken, om man kommer från Ramsholmens fyr…
Jaja…vi seglade vårt race och hade en jagande Omega 34 med Johan Grevald och Mats lönn. De närmade sig lite på kryssen, men vi skulle dra ifrån på spinnakerbogen senare.
Vi halvvindade ner mot en annan rödprick, söder om Sankhällan. Där åkte spinnakern upp och kursen sattes mot Ljungholmen. När allt var under kontroll skulle jag utföra uppdraget att laga akterstagssträckaren. Med spinnakern uppe i full fart fick pappa ta hand om allt själv. Jag fick nämligen krypa ner i akterstuvet helt för att lösa problemet. Lyckligtvis var det bara en skruvschackel som släppt. Problemet löstes relativt snabbt.
Länsen ner mot Ljungholmen var i övrigt rätt händelsefattig. Vi rundade öarna och sedan en röd prick vid Lindholmarna för att sedan ta oss an en lång kryss på cirka 5 sjömil bort till en grön boj vid Lisö/Torö. Med många öar i vägen blev det ett vägval. Söder eller norr om Kråkskär/Ramsholmen. Tydligen ett enkelt val då samtliga båtar i tävlingen valde den sydliga vägen.
Kryss förbi Fifång ner förbi Gårdklubb.
Vi kryssade vidare bort mot Fifong. Vindstyrkan varierade stort, och när vi passerade mellan Norra Fifong och Sandholmen var det riktigt tunt. Men bara några minuter senare skulle det ta i ordentligt. Nu blev det tufft för oss i Expressen. Med fullt fladder i storen och för mycket lutning tappade vi stort på Omega 34. Vi hamnade även i lite dåligt vägval där vi tvingades slå ett par korta slag mellan stenarna vid Gårdsklubb. Vågorna kom från alla håll, och det blåste säkert över tio. Jag tittade upp på storseglet och tänkte flera gånger att det kanske är dags att vända om och spara på grejorna. Men samtidigt hade jag väderprognosen i huvudet…vinden ska avta…
Vi slet vidare, obekvämt på relingen ut på den stora fjärden mot Lisölandet. Albin 78 såg ut att vara längre före nu än tidigare, och Omegan ökade avståndet ordentligt. Bakåt såg det dock lugnt ut och det kändes trots allt som vi seglat bra.
…över Svärdsfjärden upp mot gröna bojen och ner mot S Bergholmen.
Med kurs mot Lisö och den gröna Lysbojen avtog vinden långsamt och fortsatte att vrida någon grad medsols. Vågorna blev lugnare upp mot land och allt kändes betydligt bättre.
Vi rundade lysbojen och valde att inte köra spinnakern på halvvinden. I bland hade det gått hur lungt som helst, men så kom det betydligt friskare vind och med spinnakern uppe hade det blivit tufft. Vi höll ändå över sex knop, ibland upp mot åtta. Facil 35 Hambo var på behörigt avstånd.
Nästa rundning i den 21 sjömil långa banan var ön Södra Bergholmen vid Södertälje-leden. Vi gippade och det blev åter en brant halvvind. Focken fick räcka till även här.
Men när vi kom längre norrut såg vi att Lundén/Lindmark bar spinnakern på Susanna. Vi valde att höjda lite och gå på östra sidan om Sankhällan för att där hissa spinnakern. En knepig manöver då spinnakern va kopplad på lovartssidan och det blåste på bra, men det löste sig utan större problem.
Omega 34 Together hade passerat Susanna och rundade först uppe vid Djupgrund. Åter blev det en brat halvvind, men nu satt jus spinnakern där och det är väl bara att köra så länge det går…och det var just vad vi gjorde. En bit efter Svarthäll mot Ljungholmen, på brant halvvind small det och spinnakern föll…Jag var säker på att fallet gick av…sprang upp på däck för att hissa focken vilket inte är helt enkelt på halvvind i 9 meters vind och med 50 kvadrat spinnaker fladdrande i lä. Men den föll inte ner helt. Den klarade sig från vattnet. Troligen hade fallet släppt från fall-råttan på masten, och sedan på något mysko vis låst i råttan igen, hur det nu gick till. Focken upp och spinnakern nere i alla fall. Och Facil 35 Hambo var fortfarande några båtlängder bakom.
Öster om Ljungholmen, en ordentlig krok i spåret. Där kom spinnakern ner…
Vi rundade på samma vis som tidigare när vi var här, runt Ljungholmen, Lustgården och den röda pricken vid Lindholmarna. Sedan följde en kryss mot Svarthälls fyr. Här fick jag känslan att vi gick riktigt bra. Vinden hade avtagit lite till kanske sex sju meter och känslan var att vi ökade avståndet mot Facilen. Vi fick till slagen perfekt upp mot Svarthäll och sedan var det bara att släppa lite på skoten och spurta mot mål, den röda pricken där vi fyra timmar tidigare startat.
Facilen var i mål drygt en minut efter oss. Skönt! Omegan var förstås klart först och sedan Albin 78 som vi tyckte seglat fel väg. Något som Lundén/Lindmark senare förnekade. Och utan vittnen är de tvåa.
Hambo i mål…
Vi blir trea, även när tiderna räknats om. Tydligen stämde både banlängd och vindstyrka rätt bra, för resultatlistan blev som båtarna kom i mål.
Trots de stora och jobbiga problemen vi hade när vinden ökade vid Fifång blir vi trea (tvåa). Vi hade uppenbarligen riktigt bra fart på båten mellan varven. Betydligt bättre än på Notstickshällan Race tidigare i våras.
Jag är hyggligt nöjd med resultatet, och framför allt hur vi till slut genomförde seglingen. Synd att det inte är nått race nu för än i augusti…
Övriga deltagare ska ju nämnas också…
Närmast bakom oss, fyra i resultatlistan kom då Facil 35 Hambo med Nisse Nyström och dottern Anna. Fler kvinnliga seglare borde det vara….
Femma Jonas och Henrik Magnusson med en Wasa 360 från Södertälje BK. Jag har sett deras namn nån gång, men vet inget alls egentligen.
På sjätte plats kom TBKs singlehand-seglare H-G Nyhrén med sin Sirena 38 Ellida. Tufft att segla singlehanded. Visserligen utan undanvindssegel, men det var tuffa vindar, mycket kryss och mycket navigering. Om fler skulle göra som H-G, segla även utan gastar så skulle det vara fler båtar och roligare segling. Det låg ca 40 segelbåtar kvar vid TBKs bryggor…och ännu fler på andra klubbar…
Sjua slutade Joakim Lindholm och Jim Lindberg i NF Lilla Blå. De blev mindre än en minut bakom Sirenan, och om de passat tiden kanske de slagit Wasan också.
Blodspår…
En skön dag på sjön trots allt. Såren och blåmärkena på kroppen läker, och vinkeljärnet till storskotet går att svetsa ihop.
Men till TBKs nästa kappsegling, Höstseglingen 29 augusti vill jag se betydligt fler deltagare! Kom igen nu! 29 aug. Skriv in det i kalendern. Familjesegla och annat kan ni göra alla andra helger.
Tack till alla deltagare som var med. Och bra jobbat pappa!
