Solen lyste från en i det närmaste klarblå himmel i morse när vi kom till Oxelösund. Det blåste ordentligt också, vilket jag inte riktigt gillade. 8,8 m/s vid Vinterklasen strax utanför hamnen. Och sydostlig vind dessutom.
Vid registreringen på morgonen försökte vi lirka ur tävlingsledningen vilket håll banan skulle seglas, men vi fick förståss till svar att det inte var bestämt ännu. De ville väl inte tala om det till oss före alla andra. Jag kände på mig att det skulle bli medsolsabana vilket enligt vindprognos skulle innebära minimalt med kryss. Och förståss så blev det så. Tävlingsledningen trodde det skulle bli för trångt med kryss i Gränsö sund, vilket det ju kan bli. Och alla seglar ju inte Express. 
I vår startgrupp var det fjorton båtar, tre NF och fem Rivaler bland annat. Det var även ytterligare en Express. Det skulle visa sig bli en mycket intensiv kamp, med ett oväntat slut.
Med sydostvind blev det krysstart och vi bestämde ganska snabbt att vi skulle starta på babordssidan, för babord. Alla startade nog för övrigt för babord efter som man nästan sträckte ut mot första rundning.
När skottet small tror jag vi var över för tidigt, och även övriga i besättningen kände samma sak. Det kom snabbt ett skott till och vi hade då redan vänt om. Fler vände så vi var inte sist i fältet.
Vi hade dock fin fart på båten och passerade nån Rival 22 och nån NF på väg ut mot den röda bojen vid Klashällan.
Sedan släppte vi på seglen och sträckte ned över Bråviken mellan Klasgrunden. Skönt med iPaden här som funkar perfekt som navigationshjälp bland stenarna.
Vi kom oväntat snabbt ikapp den andra Expressen med Per Levander. Vi passerade också, men så verkar han få fart och hängde sedan på tätt bakom oss ner mot Arköskärgården.
Vinden vred en aning mot ost och hade avtagit. När vi passerat ön Alen och föll av i farleden gick det att skicka upp spinnakern. Vi knaprade in tid på Facil 30:an som gick i vår klass, och vi kom förståss i kapp ”lite för tidigt”. Inget läge att försöka i lovart. Hamnade i lä och tappade fart varpå Expressen plötsligt var hack i häl. Och så kom vi alla i kapp en båt från klassen framför och vi var plötsligt en grupp på fyra båtar. Vi passerade Logengrund och lovade upp igen, och ner med spinnakern.
Våra tre motståndare, Facilen, Expressen och Bellonan från klassen framför valde att lova upp och sikta på genvägen mellan stenarna vid Viboskär. Där vägrar jag gå, sa jag, och vi gick strax väster om dessa öar där det i alla fall enligt sjökortet är lite djupare. Men en genväg är inte alltid snabbare. Våra tre motståndare låg så tätt att de störde varandra, medan vi seglade på i fri vind. När vi sedan möttes i farleden igen så hade vi ryckt några båtlängder. Skönt med lite flyt ibland!
Nere vid södra Arkö åkte så nylonet upp igen. Vid passagen av Arkö lots var vi lite för försiktiga och Farbror blå, våran Expressmotståndare lyckades smita förbi på insidan. Ajdå… Men resan är lång.
Susanna, Albin 78 - En båt vi gärna har bakom oss.
Vid Liss Lindö passerade vi Janne Lindmarks Albin 78. Oväntat tidigt. De hade med andra ord ingen bra dag. Expressen med Per Levander jagade vi dock vidare ett par båtlängder bakom. Det är ju inte bara att köra om. Försöker vi gå i lovart försvarar han sig förståss, och i lä kommer vi ju inte om.
Vid Munkholmen, strax innan Gränsösund fick vi dock ett läge och gjorde en lyckad manöver, En större båt passerade oss i lovart, men i ett litet vindhål stannade den till, just när den passerat oss. Jag såg att det kom en vindpust uppe i lovart och bestämde att vi skulle göra en snabb lovning. Just då låg ju Farbror Blå i lä bakom den större båten och kunde inte hänga på oss upp. Vi fick vinden och blåste förbi. Stämningen på Tango var förståss på topp. Men vid Trollholmshällan vad det Levanders tur att passera oss. Vi gick på varsin sida om fyren och så var Farbror Blå några meter före igen.
Många båtar i Gränsö Sund.
Vi rundade upp vid Anholmspricken, tog ner spinnakern och det blev ett par slag. Vinden hade ökat igen, säkert åtta nio meter. Vinterklasen rapporterade 10 meter just då. Vi tappade lite i början men tog snart igen lite och kampen fortsatte.
En lång seg bog följde upp mot Gräskären där vi kunde släppa några centimeter på skotet. Knappast nån önskebog för en Express, men jag tycker vi gick skapligt. Dehler-Doris dånade dock förbi oss här, och min kamera låg nere i ruffen. Inga bilder på Doris idag. Erik B som satt på Doris reling hade dock kameran i högsta hugg och fick ett par bilder. Mer bilder från Arkö finns på hans blogg Segel och Paddel.
Tango på väg mot Grässkären. Foto: Erik Barkefors
Vi försökte hålla oss i från Farbror Blå på kryssen. Vi hade ju så jämn fart så skulle vi ta oss förbi så var det på nått vindvrid. Vi försökte hålla oss i lovart och hoppades på ett vrid mot sydost.
Det höjdade upp några grader ett tag när vi passerat vid Engelska Grundet. Men eftertio minuter var vinden tillbaks där det varit i stort sett hela kryssen.
Farbror Blå höll undan och det började kännas lite kört. Men jag försökte hålla humöret uppe och skojade lite om att han kan ju tappa masten…
I övrigt kändes det knappast som vi låg så bra till. Nån NF och ett par Rivaler hade vi långt framför oss.
Vi rundade vid Vinterklasen och satte spinnakern och tog sikte på Oxelösunds hamn.
Så småningom såg vi den blå målflaggan, och den röda pricken som utgjorde mållinjen. Hultgren med en Smaragd gick i mål och så även Farbror Blå, men…. så fick jag en tanke. Kastade mig ner efter seglingsföreskrifterna och läste…Mållinjen var mellan blå boj och blå flagga på land. Lova! I sista stund styrde vi upp och gick i mål, och vi fick ett tut. Det fick inte de framförvarande….
Farbror Blå hade missat mållnjen! Och precis som vi sa där ute på havet, allt kan hända, vi är inte i mål ännu!
Farbor Blå vände om och gick i mål strax bakom oss, som 18:e. Tango slutade på 17:e plats av de 50 startande. Inte bra, men inte så illa heller. Dock var det ju en evighet upp till täten.
Segrade gjorde inte helt oväntat herr och Fru Lövgren med sin 606. Tvåa blev IMX 40:an Foxy Lady och Doris blev trea. Grattis alla!
Och jag säger väl också grattis till vår Expressmotståndare Farbror Blå, som ju seglade bättre än oss fram till mållinjen.
Och så är det ju alltid skönt att slå den där Albin 78:an med Hasse Lundén och Janne Lindmark ombord….
Bästa Trosa-båt blev för övrigt Owe Johansson med fru som seglade double handed med sin First 35 på tionde plats. Mycket starkt i dessa friska vindar.
En skön, men slitsam dag på sjön. Arkö Runt borde fler segla. En av de roligare racen i området.
På Tango slet förutom jag, min pappa Jim, Carl Henrik Somp och Eva Simonsson. Bra jobbat alla!
