Året 2016 är till ända, ett år som knappast hamnar på nån topplista över bra år. Varken seglingsmässigt eller privat. Seglingsresultaten under året är många gånger riktiga besvikelser, och när det gäller privatlivet är jag numera arbetslös då tryckeriet Vitt Grafiska sattes i konkurs i början på december. Jag har med andra ord ganska gott om tid för tillfället att sköta om bloggen.
I början på april blev det premiärsegling, då med den radiostyrda Dragonforce 65. Jag trodde det skulle bli mycket mer seglande med den under året, men tid går lätt åt till annat, speciellt när man är ensam och inte har någon att segla med/mot. Under sommaren skaffade pappa en likadan båt men det blev inte mycket seglat då heller. Men nu kanske, om inte isen lägger sig.
24 april sjösattes Tango, i god tid innan tävlingarna för året skulle dra igång. Va han även ut några rundor i skärgården för att känna på och få till känsla och trim innan första tävlingen Notstickshällan Race i mitten på maj.
Notstickshällan Race, där vi var regerande mästare, blev en riktigt knepig segling. 12 båtar till start, vilket får anses godkänt och Tango var som vanligt en av de mindre båtarna på banan.
Vi hängde med riktigt bra och hade länge flera av de större och snabbare båtarna bakom oss. men med flera lite halvöppna bogar drog de nytta av sina långa vattenlinjer och gled förbi oss på vattnet.
Halvvägs runt banan drabbades vi också av ett riktigt bleke där tätbåtarna klarade sig och drog iväg. Ett bleke hos just oss var väl lite typiskt för 2016. Vi klarade dock sjätte plats av de tolv startande vilket ändå får ses som godkänt efter omständigheterna.
Nästa tävling skulle bli Örsbaken Doublehanded som Nyköpings SS arrangerar. En mycket trevlig DH-tävling på varierad bana runt Örsbaken. Men sent tvingades vi lämna w.o. till den tävlingen på grund av tandvärk. Rättare sagt var det så att pappa tvingades gå till tandläkaren dagen innan tävlingen för att dra ut en tand, och med sår och stygn i munnen, och med problem att äta var det inte lämpligt att dra iväg på doublehand-tävling och transport. Hade det varit race på hemmaplan hade vi nog kört. Då hade det varit enkelt att avbryta och ta sig iland om det behövdes.
Förhoppningsvis återkommer vi i år då jag tycker Örsbaken DH är en av de roligaste tävlingarna på säsongen. Kan rekommenderas.
Ett par veckor senare var det så dags för Sörmlandsregattan i Trosa. 17 båtar till start och vi hade valt att segla shorthanded. Väderprognoserna inför start var osäkra och vindarna skulle det visa sig, blev riktigt luriga. Vi seglade bort oss helt.
Först gjorde vi misstaget att inte kolla vindarna innan start. Dumt nog tänkte jag att vindriktningen skulle ju innebära att det inte blev nån kryss på banan, möjligen skulle vi sträcka upp mot Pipskär.
Den friska frånlandsvinden vred dock väldigt mycket, runt 40 grader vilket gjorde att sträckbogen blev en kryss efter som vinden vred mot just når vi var där. Vi valde att gå på motvridet alldeles för länge vilket resulterade i att vinden vred tillbaka när vi hade slagit, och då hade vi inte läge att slå igen. Vi låg riktigt bra till innan kryssen men tappade allt på dessa två slag. Vinden friskade sedan i och vi valde att köra säkert, utan spinnaker, när segern var bortblåst. Vi blev trea av fem i klassen, men långt till båtarna framför.
Oxelösunds hamn innan Arkö-starten.
I augusti transporterade vi oss ner till Oxelösund för Arkö Runt, en tävling som en gång i tiden var en riktig stortävling med över 300 deltagande båtar. Nu var det knappt 40.
Här avgjorde årets värsta bleke redan i starten. Vi startade i första startgrupp men låg kvar nära linjen i en timme. Och då startade de stora båtarna. Tack för det!
Vinden ökade långsamt under dagen, men jag hade gärna sett en lite annan vindriktning med mera kryss. Nu blev det mest öppna bogar och det var svårt att med en liten båt hålla undan för de längre båtarna, speciellt som vi givit dem en timme bonus.
Ute på Bråviken drog även en tät dimma in. Det var lite små-spännande att höra båtar, men inte se dem. Det var nog max 50 meter sikt när det var som tjockast. Och det är riktigt svårt at segla i dimma. Jag vill gärna ha något att fästa ögonen på när jag styr.
Vi hade så klart inte en chans i totalen men lyckades knipa en tredjeplats av 12 startande i klassen.
Min, och många andras åsikt var att starten borde ha skjutits upp. Det var ingen överaskning att det var bleke i starten, efter som det var så redan innan start. Väderprognoserna var också ganska eniga om att vinden skulle komma.
Extra jobbigt är det förstås när man som vi offrar tre hela dagar för en kappsegling på annan ort.
Här var det lite vind i alla fall…
En tävling kvar. Höstseglingen. Åter en tävling i Trosa Båtklubbs regi. 12 båtar till start och vädret var rena sommarvädret, soligt, varmt och lätta vindar. Jag, som är både arrangör och deltagare oroade mig lite för vinden. Det fanns risk för bleke i starten, och hur gör man då när det är omvänd start. Det är inte helt lätt att skjuta på starten när alla deltagare har individuella starttider.
Jag förberedde mig noga med olika alternativ och informerade deltagarna om vad som gällde i händelse av bleke. Men när det närmade sig första start så blåste det några meter och det kändes lugnt. Vinden skulle ju sedan öka under dagen. Men, efter att några båtar kommit iväg så dog plötsligt vinden helt, just när vi passerat startlinjen. Båt efter båt startade och alla samlades i en klunga på östra Fågelöfjärden. Alla utom den först startande Albin 78:an som klarade sig undan bleket. Kul för dem!
Någon halvtimme efter sista båts start kom så vinden och det blev i praktiken en gemensam start, men där klockan hade rullat på mest för oss småbåtar. Naturligtvis var det kört hur bra vi än seglade. Vi kunde inte vinna.
Vi slutade på tionde plats av de tolva startande båtarna. Nu gjorde vi en del missar ute på banan, så hade vi seglat riktigt bra kanske vi kunnat knipa ett par placeringar till. Vann gjorde förstås den först startande Albin 78:an, med tolv minuters marginal. Det är den näst största segermarginalen i Trosa Båtklubbs historia.
Det sägs att flyt och oflyt brukar jämna ut sig med tiden. Och med det oflyt vi hade under 2016 så har vi goda chanser till revansch under 2017.
Hur vårt seglingsprogram ser ut för 2017 återkommer jag till. Med stor sannolikhet kör vi hemmatävlingarna Notstickhällan Race, Sörmlandsregattan och Höstseglingen. Örsbaken Doublehanded står högt på listan liksom Arkö Runt. Men Arkö seglas i år i september och det är mörkare och kallare på kvällarna och därmed mindre kul med transport. Jag har dock några alternativ till det.
Just nu ligger kanske inte prio på att planera årets tävlingar. Jag måste hitta ett jobb, innan pengarna tar slut. Nån som har några tips? Jag har jobbat på Trosa Tryckeri/Vitt Grafiska hela mitt liv och har därmed rätt goda och breda kunskaper kring grafisk produktion. Prepress, tryck, layout. Men jag söker det mesta.
Bra skrivet även om innehållet var lite jobbigt. Håller tummarna för att 2017 blir ett bra år för dig!
Erik