Arkö Runt är en av mina favorittävlingar. Förhållandevis många båtar. Varierande segling med både öppet vatten och trånga passager, och banan är lite längre än de flesta andra race. Och så brukar OxSS arrangera bra.

Vi, pappa och jag seglade i år vårt 29:e Arkö Runt, och det 16:e med vår Express Tango. I besättningen ingår också min bror Jesper. Familjesegling, och en tanke är naturligtvis att försöka ta hem förstapriset för bästa familj. Vi verkar dock ständigt bli tvåa i den kampen.

Tävlingsdagen började klockan 05:25 när väckarklockan på min telefon larmade. Uppstigning och det första jag gör är att ladda hem senaste grib-filen till iPaden för att under frukosten kolla vindprognoserna.
Tävlingsdagens vindar ser intressanta ut. En kallfront ska passera under förmiddagen vilket ger en vindvridning från sydost till sydväst. Det verkar ganska tydligt, och jag gillar vindvrid. Har man koll på vindvrid är det något som kan avgöra en tävling. Jag hade redan vid frukostbordet klart för mig ungefär hur vi skulle segla ner mot Arkö.
Vindstyrkan skulle vara svag, max fyra meter enligt mina kartor. Något regn kunde förekomma och vid min frukost regnade det i höjd med Västervik där det också förekom en hel del åska. Åska kan jag gärna vara utan.

Kvart över sex begav jag mig iväg till pappa där vi skulle hämtas av brorsan halvsju. Stora väskan var packad med iPad, laddare och sladdar. Mycket dricka och en del ätbart i form av kexchoklad och pizzabitar.

Strax före halvåtta anlände vi till hamnen i Oxelösund där Tango låg förtöjd. Båten skulle tömmas på tunga och skrymmande saker som motor, bensintankar och ”cruisingsegel”. Spinnakern förbereds, mat och dricka packas på strategiska platser för att enkelt nås när tillfälle ges.
Jag tar också en promenad ut på hamnpiren där starten sker. Detta för att lägga in den ena punkten på startlinjen i start-appen på min iPad.
Det är spegelblankt ute på startområdet och lika blankt ute på Bråviken.

Pappa går på skepparmötet för att ta in den senaste informationen om bana och start. Det kan bli uppskjutet. Inte helt överraskande information.

I väntan på vinden….

Vi kastar loss och driver ut mot startområdet så fort vi kan. Det blåser mycket svagt från sydost och vi bestämmer oss enigt och snabbt var och hur vi ska starta. En tredjedel från startkuren.
Den svaga vinden dör ut och vi anar att den polkagrisliknande flaggan snart signaleras vilket också sker. Vi håller ständigt koll på vindarna i området genom apparna på telefonen. 0,1 m/s vid Hävringe, 0,4 m/s vid Arkö och så vidare. Regnfronten drar sakta norrut och närmar sig Arkö. Åskan däremot ser ut att försvinna.
Hävringe rapporterar 0,4 m/s, jaaa, en ökning med 400%!
Planerad första start vilket även var vår start var 09:00. Skepparens information från skepparmötet var att vid uppskjuten start skulle det skjutas upp 30 minuter. Det tolkade vi som att de skulle hålla sig till jämna halvtimmar för eventuell första start. Därför blev vi väldigt överraskade när ”apan” signalerades ner 09:34. Start 09:45 alltså. Vinden hade börjat fläkta svagt från sydost, och vår plan stog fast.
Det blev lite smårörigt ombord vid starten då jag missade att trycka igång startklockan vid fyraminuterssignalen. Men tack vare bra sammarbete ombord lyckades vi komma iväg bra och som planerat på linjen. Vi hade fri vind och styrde mot Vinterklasen. Nått slag skulle behövas för att nå den röda bojen som ska rundas vid Klashällan.

Två båtar startade lite bättre än oss, den starkt favorittippade One Off-båten Piano med Roffe ”Plåt” Erixon och Per Sandberg, samt den alltid väl seglade M22 Solett med Stefan Hultgren. De andra tio i startgruppen lämnade vi tydligt bakom oss, inklusive två Expresser.

Vår plan var sedan att hålla låg kurs ner mot skärgården på andra sidan Bråviken. Vinden skulle ju vrida mot och då möter vi vindvridet för att sedan börja kryssa.
Efter passeringen av den röda bojen var dock vinden mer ostlig än vad vi hade trott, och dessutom svag. Vi skulle kunna föra spinnaker.

Sagt och gjort, spinnakern hissades och vi satte kurs mot området kring Alen och Logen. Men, i vägen låg som vanligt Klas-grunden. Efter lite snabba överläggningar ombord är valet att gå väster om grunden. Piano och Solett väljer öster om den första stenen med smiter sedan in väster om resten.
Vinden är fortfarande svag. Vi loggar runt 3 knop med mycket brant halvvind. Båtarna i vår klass bakom tappar, medan Piano och Solett fortsatt håller sig före oss. Piano som för övrigt på pappret är långsammast i fältet.

Vinden vrider mot och vi beslutar snart att ta ner spinnakern. En nackdel för oss som bara har fock som försegel. Piano och Solett har båda genua och längre vattenlinje än Tango. Öppna bidevindsbogar i lättvind gillar vi inte.

Vi styr runt 210 grader med lite släpp i seglen i väntan på fronten och vindvridet. I nosen skymtar vi Penningskärsbådan, det karaktärisktiska sjömärket som ibland kan se ut som ett fartyg som närmar sig.

Bakifrån börjar redan de större båtarna närma sig. Genuabåtar och en och annan code-seglare. De har antagligen haft lite mer vid redan från start. Dehler 34 Funny Too startade 20 minuter bakom och är ikapp oss efter att vi seglat en timme. Även den snabba Grand Soleil 42 passerar liksom hockeylegenden Curre Larsson med sin Dehler 29 Chapé. Det känns tungt förstås, och en och annan negativ kommentar yttras på Tango. Men det är långt kvar. Kanske längre än vad vi anar.

Vi passerar Penningskärsbådan. IMX 40 FoXy Lady passerar oss en bra bit ut i lä tillsammans med Crown 39 Lady Crown. Två båtar som även de helt klart siktar på att möta vindvridet.
Vinden ökar en aning och för första gången når vi över 4 knops fart på loggen. Vi anar också en aning motvrid, men jag skulle gärna se mer innan vi slår. Men rakt i nosen har vi en bränning samt Östra Gröskärsklubben. Ska vi falla och gå förbi? Eller ska vi slå nu? Vi måste ju in i leden för att runda den röda pricken sydväst om Alen. Vi slår! Vi ser Dehler 29 Chapé och Facil 35 Hambo passera framför oss. Men nu är det kryss och på nästa slag ner mot den röda pricken vrider vinden 20 grader mot syd. När som helst kommer regnet, enligt väderradarn på appen i telefonen. Mycket riktigt, ett lätt regn faller snart.
Vi slår runt den röda pricken som ska rundas och redan har vi knaprat in många meter på Hambo, Chapé, Piano och Solett.
Vi sträcker mer mot nästa rundning Logengrund. En viss diskussion uppstår ombord huruvida den gröna pricken måste passeras på rätt sida. I banbeskrivningen är Logengrund angiven som rundning och det är väl det lilla skäret med kummlet på? Alla går på ”rätt” sida om gröna pricken, och vi faller lite för att gå norr om vi också, även om jag tror att den inte ingår i ”Logengrundet”. Då borde det ju stått i SF.

Vi fortsätter att segla snabbt. Vi går ifrån snabba Athena 34 Vivett och jagar hack i häl på Hambo. Även X362 Perfect Excuse hänger vi på rätt bra.
Vi försöker intensivt att hålla koll på framförvarande båtar för att se var vinden vrider och var det blåser lite mer. Det är en tät kamp nu mellan ett helt gäng båtar. Piano och Solett är bara några båtlängder före oss när vi når en viktig och knepig passage söder om Lundarna.

Tyvärr kommer här Dehler 42 Evolet ikapp just här. Vid första mötet släpper de snällt fram oss trots att vi har babord. De seglar förstås lite snabbare och vid nästa möte är de före. Men med många tajta slag går de inte i från så snabbt som vi önskar utan de stör oss kraftigt. Athena 34 Vivett och den lilla Vipern är också inom ett par båtlängder från oss. Motströmmen gör också att det är svårt att finna känslan i båten i den lätta vinden. Vi tappar snabbt 100 meter på Piano och Solett som har lite mer fri väg.

Vi har i alla fall lämnat de andra Expresserna en bra bit bakom, och det måste vi ju. Båda seglar shorthanded, vilket knappast var till nån nackdel i denna lättvind. Ya är dessutom anmäld utan spinnaker så de måste vi segla ifrån ännu mer. Men snart är det ju läns, så det löser sig nog.

Söder om Arkö fylls spinnakrarna med vind en efter en. Flera större båtar är nu runt oss, Aspect 40 Respect och DS37 Falken bland annat. Vi hittar dock fri väg upp mot Arkö Sund.
Regnet har upphört och vinden blåser nu runt 190 grader, cirka tre meter per sekund. Långt fram i fjärran ser vi Grand Soleil 42 och IMX 40 med spinnaker.

Vinden fortsätter att blåsa med varierad styrka och vi försöker hitta vindstråken. Precis i höjd med Arkö gästhamn gör vi en gipp mot Arkö för att ta ett av stråken, men det försvinner innan vi kommer dit, i stället kommer en körare på andra sidan och Piano som vi åter är ikapp drar iväg ett tiotal meter.
Den lätta länsen fortsätter och vi passerar Lindö och Snedskär. De större båtarna Evolet, Vivett och Respect drar inte ifrån oss. I stället hänger vi på och passerar till och med några av dem. Vi tar oss även förbi Piano och jagar Solett. Men det lär ju bli en lång spinnakerbog nu mot målet i Oxelösund, om vi bara hinner dit innan maxtiden går ut.

Men, framför oss händer saker i höjd med ”gaten” vid Ettergrundshällorna. Hambo och Chapé har stora problem. Det blåser ju nordvind där? Vad händer?
Vi kör så länge det går men snart måste spinnakern ner och vi tvingas kryssa igen. En bra bit framför ser vi de stora båtarna passera vid Anholmen, med spinnaker. Väderappen i telefon säger att det vid Oxelösund blåser syd 6 meter. Var kommer nordvinden ifrån?

Vi kryssar i en mycket strulig vind genom Gränsösundet och det är hopplöst att passera Piano och Solett. Vi kommer ikapp många gånger, men så är de 50 meter före igen. Athenan hänger vi av och även Banner 33 Joker som närmat sig håller vi bakom oss.
När fjärden öppnar sig norr om Gränsö finns naturligtvis två val, väst eller öst. På östra kanten ser vi Hambo och Chapé ligga stilla så vi väljer västra kanten. Till en början ser det trevligt ut. Men Piano, på andra kanten, hittar åter rätt och när vi möts vid Anholmspricken är de låångt före. Vi har dock Solett ganska nära framför och Joker är fortfarande bakom. Av de andra Expresserna ser vi inte skymten.

Fortfarande blåser det syd 6 vid Vinterklasen, och nu även vid Arkö. Vi kryssar vidare i lätt nordvind! Vi ser tätbåtarna som redan passerat Grässkären, men på AISen ser vi att de nu bara håller 2 knops fart. Lite hopp kanske. Men fortfarande är ju frågan om vi hinner i mål.

Vi närmar oss Ekö och Marö, och här dör vinden helt igen. Det är blankt på vattnet och vi funderar på smarta drag. Dehler 42 Evolet försvinner norrut bland öarna. Jag hade en tanke på det också, men det kändes galet att trockla sig fram bland öar och grund där vi aldrig seglat tidigare.

Vinden kommer så smått tillbaka och vi sträcker nu mot Grässkären. Mer ostlig vind. Vår fart är runt tre till tre och en halv knop med något släppta skot. Piano är långt före och den nästan 10 meter långa M22 Solett har vi svårt att hänga på.
Fortfarande blåser det sex meter från syd vid Vinterklasen, och vid Arkö.

Vinden ökar en aning och vi tror att vi kan hinna i mål, men det är uppenbarligen ett bleke mellan oss och Vinterklasen då vi på Seapilot-appen fortfarande ser de större båtarna ligga och guppa i två knops fart.

Vi närmar oss Gräskären, och ut ur skärgården kommer en Dehler 42 farande i hög fart, långt före oss. Ett klipp! Kanske…de ska ju normalt gå mycket fortare än oss och hade vi gått samma väg hade vi troligen varit en bra bit efter.
Men hos oss, vid Grässkären händer något märkligt. Vi tappar vinden. Nästan helt. Men bara vi? Bara ett par båtlängder nere i lä forsar en Linjett 37, en Dehler 38 och en Contrast 33 förbi i minst dubbla farten. Bakom kommer Joker stormande. Va händer? Helmärklig känsla. Ett lokalt vindhål, eller fick vi något skit runt kölen? Vi såg för övrigt en hel del sjögräs flyta omkring i vattnet runt Arkö.

Vi rundar Grässkären och vinden ökar och vrider vilket gör att vi fortsätter att segla med focken skotad i relingen. Trist bog…men nu blåser det i alla fall lite mer, så genuabåtarna har ingen stor fördel jämfört med våran fock.

Ett par Rivaler som brutit racet har just passerat oss för motor, men nu när vinden ökat så seglar vi förbi dem igen…lite kul i alla fall
Vi hänger på Joker och någon enstaka snabbare båt passerar oss på den långa sega sträckan mot Vinterklasen. Tre år i rad har vi haft den här vindriktningen på Arkö Runt på denna del av banan, och det är skittråkigt. Vinterklasen syns dessutom långt. Det är som att segla på Kalmar Sund och sikta Blå Jungfrun en hel dag framför sig.
En lång transportsträcka, som vi i och för sig ständigt sliter och jobbar med trim. Vinden ökar lite. Sträck fallen. Sänk focken. Häng på relingen. Det gungar en hel del också, vilket jag känner av i kroppen idag. Som att sitta två timmar på en rodeo-tjur typ…

Vi närmar oss Vinterklasen och vinden avtar en aning igen. Kanske borde vi ha kunnat hissa spinnaker innan rundning, men den var ju nertagen på styrbordssidan vilket var fel sida för hissning, och att koppla om nu kändes besvärligt. Speciellt när vi igentligen inte visste om det gick att hissa.
I stället hissade vi snabbt vid rundningen av röda bojen och nu såg vi äntligen det hägrande målet. Klockan närmade sig 18 och vi hade varit på båten i närmare tio timmar. Kvällens lördagmiddagar för några i besättningen var sedan ett tag inställda.

18:07 passerar vi mållinjen och vi hör Patrick Fällman som målfunktionär skrika NU! när båtarna skär linjen. Riktigt skönt att det är över. Vi har en liten förhoppning om en hygglig placering ändå, topp-15 kanske, och möjligen kan vi bli trea i klassen.

Vi glider in till bryggan, packar ihop segel och städar upp röran i båten. Vi bestämmer oss snart att låta söndagen bli en vilodag, och Tango får ligga kvar till måndag då pappa och brorsan seglar hem båten.

På resultatlistan hamnar vi på plats 15 totalt av 47 startande. Det känns dock helt oviktigt. Det var så märkliga vindar så placeringen är betydelselös just nu.
I klassen blir vi femma av 13. Piano vinner klassen och totalt. Segermarginalen till Solett som är tvåa både i klass och total är hela 13 minuter. Vi är 32 minuter efter och blir även slagna av M22 M:a samt Expressen Ya II. Vi var 12 minuter före M:a vid Arkö och 7 minuter före Ya II.

På totalen kommer Trosa-seglarna Anders Mathson, Dehler 34 Funny Too och Kjell Enbom Dehler 34 Rabalder trea och femma. Kjelle tog hand om priset för bästa familjebesättning, och vi var här tvåa som vanligt.

Noterbart är, att tätbåtarna seglade spinnaker hela vägen från Arkö till mål, 16,8 Nm. Vi seglade spinnaker från Arkö till gaten vid Gränsö, 2,8 Nm. Men de var långsammare på den sträckan.

Att sammanfatta denna tävling är svårt. Ingen seglade ju i samma vindar som någon annan. Vi vet att vi startade bra, att vi gick riktigt bra på kryssen från Alen till Lundarna. Vi seglade också bra på den korta spinnakerbogen genom Arkö Sund. Sedan var det lite blandat. Det var naturligtvis svårt att gå rätt på alla vrid och vindpustar, men vissa verkar vara bättre än andra på det. Vi gjorde naturligtvis ett och annat misstag, och vid några tillfällen var det lite oskärpa ombord. Men vi bet ihop och höll ihop hela vägen in i mål.

Och ibland känns det ju lite orättvist. På vår Express sliter vi och jobbar så blodet rinner. Vi hänger på relingen och äter i skift, om vi måste. Trimmar centimetrar vid varje vindskifte. Och sedan blir man omseglad av båtar där rorsman sitter med rorkulten under armen, i lä och dricker öl….

Nästa år seglar vi Arkö Runt nummer 30, om jag räknat rätt. Vi lär vara där, även om just detta race var segt, jobbigt och tråkigt.

Och tack till övriga i besättningen, pappa och min bror som slet och gjorde sitt yttersta för att vi skulle ta oss i mål på hyggligt sätt. Och tack också för att de seglar hem båten på måndag.

RESULTAT >>>