Det blev ett rekordsnabbt race mellan Sydney och Hobart, virtuellt på Sailonline.org.

Starten gick klockan 03:00 svensk tid på lördagsmorgonen, samma tid som den verkliga tävlingen Rolex Sydney Hobart Yacht Race skulle ha startat.

Vinden var som oftast nordostlig och vi styrde söder ut. Tyvärr såg det inte ut att bli några stora förändringar i vindarna så det skulle bli lite av ett drag race ner till Tasmanien och den lilla ön som rundas innan man vänder norrut mot Hobart.

I den grupp av tävlande som brukar hålla till i täten är det många som använder routingprogram till sin hjälp, och i det här fallet blir det ju lite som att använda facit. Jag gör det inte och brukar dessutom ibland ”gömma” konkurrenterna för att inte påverkas allt för mycket av deras vägval.

När jag väl såg att vi hade lämnat Sydney på i princip samma kurs, valde jag att hålla koll på denna grupp. Vinden skulle vrida långsamt mot norr och en gipp skulle göras på lämpligt ställe för att sedan nå in mot rundningen utanför Hobart. Jag höll medvetet en liten annan kurs än mina huvudmotståndare, en aning mer öster ut, och gick därmed lite högre och snabbare.

Jag hade under dagen flera gånger suttit och räknat ut var min gipp skulle ske, och så här efteråt var den gippen perfekt. När jag gippade hade ingen av ”topp-båtarna” gippat, men intressant nog gippade de flesta rakt framför nosen på mig. Alltså hade jag räknat rätt hyfsat.

Det här var sent på lördagkvällen och rundningen nere vid Hobarts udde skulle ske vid tvåtiden på natten. Då var jag tvungen att vara vaken. Jag gick och lade mig vid tio, och lät båten segla på mina inlagda kommandon i fyra timmar.

På bilden ser man två ”spår”. Det östra är Tango och det västra är vinnarspåret. Efter gippen, när jag lämnar båten håller vi i princip samma spår.

Jag vaknar upp cirka 30 minuter innan rundning och kollar in nuvarande vindar och vindarna framåt in mot Hobart och målet. Ser trixigt ut. Nordvinden ska vrida mot väst. Ser perfekt ut, mycket kryss och vägval. Dessutom, svagare vid västerut bland öarna, och vinden vrider snabbare västerut än norrut. Knepigt. Normal går man ju och möter vindvridet, men jag är tidigt inne på att slå norrut där det är mer vind och en lite annan vinkel.

Vid rundningen ligger jag 35:a, lite sämre än jag hoppats på. Men med få vägval har routing-seglarna en fördel att hitta de små detaljerna.

Väl inne i bland öarna händer det snabbt. Peruanen ”Rafa” slår norrut först, och jag som är några hundra meter efter slår så fort jag har fri väg norrut. Sedan sprids fälltet ut.

Jag hade en svensk före mig, västkustseglaren ”clash” (Clas Horn), han valde att gå på västerut och jag kände snabbt att jag valt rätt.

Tyvärr vrider väl vinden lite väl mycket, så sista sjömilen in mot mål blir dragrace, och inga större väg val kan göras.

Totalt på kryssen seglar jag upp mig till plats 13 och är snabbaren än täten från Hobart-rundningen. Känns ju bra. Men det var tätt. Bara sju minuter skiljde mellan de 15 första i mål, efter knappt 30 timmar ”segling”. Cirka 200 startade. Många faller dock bort på vägen av olika anledningar.

Om jag har koll på siffrorna såg tog detta race 29 timmar, 51 minuter och 54 sekunder för segraren. Det är det klart snabbaste sedan Sailonline startade detta race 2007.

Under dessa 30 timmar lämnade jag aldrig båten mer än 30 minuter förutom de fyra timmar jag han sova på lördagnatten. Jag var inte pigg i morse kan jag säga. Kändes som det var fest i går…

Nu blir det inga mer sådana här ”lång-race” på ett tag. Jo, Cape to Rio som startar 2 januari, men där blir det inga nattvakor. Hinner ju inte i mål innan ledigheten är slut och jobbet tar över. Men mer om detta race i ett senare inlägg då det är lite speciellt.