Det blev en väldigt knepig och svårseglad tävling, 2010 års Höstsegling. 10 båtar kom till start, vilket är riktigt bra med våra mått mätt. Tror att det va senast 2004 då det var fler än tio deltagare.
I klubbstugan bjöds det på morgonkaffe som uppvärmning och stämningen var god. Ute på fjärden blåste en lite kylig nordvind. En nordvind som visade sig vara riktigt besvärlig med väldiga variationer i styrka och riktning. Vindvrid på 40° inträffade flera gånger under racets gång.
Jag tror inte nån tog sig igenom detta race utan strul eller missar, inte ens Hasse, även om han aldrig erkänner sånt 
Albin 78an hack i häl strax efter start.
Starten gick klockan 11.00 vid Notstickshällan, och vad som hände då har jag ingen koll på, förutom ett trasslande spinnakerfall. Det var halvvindstart och spinnakern skulle upp, men som så ofta när den ska hissas på ”fel” sida, styrbordssidan, så fastnar fallet i knip mellan spridare och storsegel. Det redde dock ut sig rätt snart och vi tog upp jakten ut mot Svarthälls fyr. Jose Paavola med en First 35s5 tog täten före Kjell Enbom med sin Dehler 34 DD. Bakom hängde gubbarna på Albin 78an med oroväckande bra.
Vid rundningen av pricken vid Lindholmarna valde vi att ta ner spinnakern. Jag var säker på att det skulle bli för brant. Både Paavola och Albin 78an fortsatte med sina uppe och såg ut att gå bra. Väl framme vid Svarthälls fyr strulade Paavola till det ordentligt när spinnakern föll i sjön och trålade. Först runt fyren var den blå Dehlern med Kjell och Ulrika Enbom. Paavola med sin stora besättning var strax efter och vi med Expressen Tango var ett par minuter bakom.
Paavola fiskar....
Från Svarthäll följde en ganska lång kryss norrut mot Furskär. Här skulle vi ut på babordskanten av banan hade jag tänkt. De andra tänkte tydligen i liknande banor. Enbom drog iväg ordentligt och vi knaprade in en del på Paavola samtidigt som Owe och Ann Johansson i sin First 35s5 kryssade riktigt bra och passerade oss och nästan även Paavola.
Paavola före Johansson sniffar på Furskärs strand.
Vinden varierade mycket i både styrka och riktning. Men i huvudsak verkade det vrida mer mot nordväst vilket var min tanke med det västliga spåret upp på kryssen. Vi hade nu även seglat i från Albin 78an med de tre, Hans Lundén, Jan Lindmark och Leif Eriksson. Vid Furskär åkte spinnakern åter upp och vi hakade på Paavola söderut. Båtarna utan spinnaker hände dock på förvånansvärt bra. När vi på vår väg mot Oxnö passerade Svarthälls fyr igen låg vi tvåa enligt beräknad tid, ett par minuter efter den svårslagna Albin 78an.
Vi rundade Oxnö och det kändes bra. Vi hade ju häng på både Enbom och Paavola. Johanssons låg strax efter och de övriga såg vi knappt skymten av.
Väl ute på ostsidan av Oxnö började vårat strul för dagen. På vattnet såg det ut att blåsa bra, fyra meter kanske. Vi hanade lite väl nära bakom Paavola och bestämde oss för att slå ett kort slag upp. Vi slog tillbaks…men det kändes segt. Vi fick liksom ingen fart. Fyra knop, men det kändes som det blåste. Framför, mot Fifångslandet såg vi Paavola höjda enormt, kanske 30 grader högre än oss.Längre upp såg vi Kjelle med fin vind, tyckte vi då i alla fall. På vägen upp mot Doftskär tappade vi åtta minuter i seglad tid på Paavola. Det kom flera kraftiga vindvrid på upp mot 40° och vindstyrkan varierade kraftigt, från nästan ingenting till fyra meter. Men det syntes liksom inte på vattnet. Efteråt har jag funderat på om det var så att det blåste längs vattenytan, men inte högre upp? Stundtals hade vi en märklig känsla i båten, ungefär som vi hade nått på släp.
Både Enbom och Paavola seglade riktigt bra den sträckan. Till en början kom även Albin 78an närmare, men upp mot Doftskär kändes det som vi utökade försprånget igen.
Via Doftskär följde sedan en kortare slör ner mot den numera kända fyren Svarthäll och sedan en lång bog in mot mål där vi nästan dikt bidevind. Även här vred det ordentligt fram och tillbaks och fockskotningen fick justeras ständigt mellan krysskotning och utahal.
Enbom skar mållinjen först, men fick nöja sig med tredjeplatsen, inte så illa seglat på bara två personers besättning. Paavola blev tvåa i mål och tog femteplatsen, slagen av paret Owe och Ann Johansson med bara 17 sekunder. Tango knep andraplatsen, fyra minuter bakom de rutinerade herrarna Lundén/Lindmark/Eriksson. Dessa tre är för övrigt nästan 200 år tillsammans. Lunden och Lindmark har dessutom seglat tillsammans i 33 år så dom känner varandra väl.
Efter målgång serverades en utsökt ärtsoppa tillagad av Anette Paavola.
De flesta verkade hyggligt nöjda med seglingen, och det känns faktist som det kan bli ännu bättre nästa år. Seglingskommittén har nu några månader på sig att fundera ut nya planer för kommande race. Det finns en god chans till lite nytt kan jag väl säga.
Resultat här >>> (google doc)
