Ja…i alla fall om man ser till resultatlistorna. På Arkö Runt han bara en båt i mål innan maxtiden kl. 18.00. En First 45 med skepparen Lennart Segerberg. Naturligtvis borde man ha en möjlighet till avkortning av banan. Jag tror det blir så nästa år.

På Hyundai Cup han vi alla i mål. Eller? Det stog ju faktiskt i seglingsföreskrifterna att sista målgång var 17.00, och det var 12 båtar i mål då. Men jag tänker inte klaga över att det finns en resultatlista där vi är med på den.

Det var i alla fall en underbart sjön dag med sol nästan hela dagen. Det kändes i ansiktet på kvällen. Vindarna var verkligen knepiga med stora variationer i styrka och riktning.
Vi startade som båt nummer åtta i ”jaktstarten” och redan innan Örngrund var vi förbi första båt. Det skulle dock visa sig att det knappast var nån större merit. Maxin var i mål en timme efter oss.
Sedan följe en kryss ut mot bojen Västergrund och vi tog upp jakten på nästa båt. Vi slog in ganska tidigt efter som jag trodde att vinden skulle vrida mer mot syd, vilket den aldrig gjorde. De båtar som fortsatte mer österut verkar ha gått bättre. Nästa båt, en Birdie 32 utan spinnaker var vi inte i kapp förän på väg in förbi Måsknuv. Birdien gick förvånansvärt bra på undanvinden utan spinnaker. Efter rundningen av ön Skorvan lyckades vi så passera både Birdien och en liten Neppare. De andra småbåtarna var väldigt långt före. Det kändes lite som de seglade i en annan vind. Bakom närmade sig Anders Mathson, Dehler 29 och ett par X-332. En röd Svea och en R6:a såg också ut att gå hyggligt bra.

Vi lyckades komma upp till fyren Örngrund precis när monsterbåten Hyundai kom ut. De startade två och en halv timme efter oss.
Åter kryss åt sydost, nu mot en röd prick där vi skulle sätta spinn och dra norrut mot ön Svartarsen, som ligger upp mot södra Muskö.
Men…båtarna runt oss föll ju inte av efter pricken? Hmm…skulle de skära så mycket..? Vår spinnaker satt och vi var lite fundersamma. Nån minut gick och jag upptäckte en gul boj. Ska vi dit? Ner med spinnakern! Fan! Jag var så inne på att gå norrut igen så jag missade en liten avstickare där. Anders på fördäck slet ner spinnakern snabbt och jag tror inte vi förlorade så väldigt mycket på den grodan. Dehler 29:an och de två X-båtarna smet dock förbi, men det hade de ändå gjort förr eller senare ändå.
På länsen norrut tyckte jag att vi höll de större båtarna bra. Men plötsligt gjorde Dehlern ett ryck och försvann långt för över. De måste ha fått en vindpust som inte vi fick.
Vi rev spinnakern och rundade den lilla ön Svartarsen och kryssade söderut igen. Vinden hade ökat. Fem sex meter vilket kanske var lite för mycket för oss. Ingen i vår tremannabesättning är speciellt tung. Dessutom var riggen trimmad för lättvind. Och till det hade vi ett fockfall som trasslade och inte gick att sträcka. Inte optimalt, men vi gick hyggligt ändå.
Vi rundade en svartgul prick och det var nu fullt med ”stora” båtar runt oss. Vi hakade på Fast Food Sallys häckvåg ett tag men halvvind med en fockbåt är inte kul. Genua- och code-Zero-båtarna forsade förbi en efter en.
Framför oss, just vid rundningen av Finnhällorna small en båt på grund, Grand Place, First 36:an med Kjelle Nilsson. Ingen störra fara dock, men efterföljarna föll av ordentligt för ön.

In mot mål följde en kryss på smult vatten. Det skulle vi haft hela tiden. Vi tog in på Arconabåtar, Smaragder och det mesta som flöt framför oss. När vi närmade oss mål hörde vi Claes Olivecronas juva stämma ur högtalarsystemet. Han kommenterade alla båtar i målgången och livade upp stämningen.

Först i mål, och segrare blev X-332:an Trixie med Anders Ekholm. Prefix, ytterligare en X-332 blev tvåa, styrd av Torbjörn Dahl. Båda seglar för Tyresö BK.
För oss slutade det med en 24:e plats. Något vi inte är nöjda med. Det var trots allt ganska tätt frammåt i listan.
På 49:e plats kom en annan Trosabåt, en Smaragd seglad av Hans Göran Nyhrén. Jag noterade att han seglade med gennacker, eller nått code-segel. Får en Smaragd göra det utan mätbrev? Och visst använde Maxi Magicen både gennaker och spinnaker? Sånt ska man tänka på lite tidigare, inte en dag efter målgång.

För övrigt var det en trevlig segling, inte bara för att solen sken. Banan som snirklade sig kors och tvärs över Mysingen var bra. Man såg ju alla båtar hela tiden.
Partystämningen kan jag dock inte uttala mig om då vi valde att åka hem och sova gott.

I Tangos tremannabesättning ingick Anders Kristiansson, Jag och min pappa Jim Qvarnström.

Under söndagens hemsegling fick pappa och jag en ordentligt tuff seglats. Vindar över 10 m/s, skyfall och åska. Det var inte mysigt direkt. Men vi kom hem till slut.
Skulle gärna haft tvåhundra kilo till på relingen, och/eller ett revbart storsegel.

Resultatlista >>>

Videosnuttar från racet >>>

Och nedan finns mina bilder.