Häromdagen hittade jag en gammal bok i bokhyllan och massa minnen dök upp. Boken heter Modellsegelbåtar och är skriven av Jesper Dietlefsen, 1979.
Jag minns att jag såg den i en bokhylla i slöjdsalen i skolan när jag gick på höstadiet i början på 80-talet. Och efter som båtar var mitt liv även på den tiden så lyckades jag köpa den för att ha den i min egen bokhylla.
Därifrån fick jag idén att bygga modellbåtar i frigolit. Ett smidigt och billigt material, men det skräpade ner, så mamma tyckte väl inte det var så kul med frigolitspån i hela huset när jag och brorsan byggde våra båtar.
Minns att vi började med varsin katamaran. Då slapp man ju problemet med kölen. Men det blev varsin enskrovsbåt till slut. Cirka 30 centimeter lång. Med köl.
Vi ritade naturligtvis ritningar och mallar själva. Frigoliten sågades och filades till rätt form och spacklades sedan med vanligt väggspackel för att sedan målas i någon snygg färg. Minns att min första båt var mörkblå.
Masten tror jag vi snickrade ihop av balsaträ och segel fixade vi till av gamla platspåsar. Den där tunna prassliga varianten. Och vi nöjde oss förstås inte med att klippa ut plana segel ur plasten, utan vi klippte upp ”spår” och tejpade ihop för att få buk på seglen.
Våra två modellbåtar fick sedan hänge med på segelsemestern och så var kvällarna i hamnarna räddade. Vi tillhörde de ungarna som tyckte det var tråkigt att ligga i hamn, och kul att segla.
Vi rodde omkring i jollen och släppte iväg våra båtar som seglade förvånansvärt bra. Bättre än de flesta köpta leksaksbåtar.
Jag minns när vi låg i Öregrunds gästhamn. En en brittisk Baltic 51 låg vid yttre bryggan och hela familjen på den båten hämtade sina kameror för att fotografera oss och våra båtar. De sa förståss nått på engelska och jag fattade i alla fall att de sa nått om våra båtar och hur bra de seglade.
Till sommaren efter byggdes det förståss nya båtmodeller och formen utvecklades. Båtarna blev bredare. Men det var kanske inte så lyckat. Modellbåtar har ju en tendens att luta förhållandevis mer än riktiga båtar. Mon båt som i princip var strykjärnsformad gick förstås fint på undanvind. Den funkade på kryss också, men på grund av bredden i aktern stog den ju på nosen när den lutade och följden blev att rodret tappade fäste. Sådan tänkte jag ju inte på när jag ritade båtan som 14-åring. Men man lärde sig.
Naturligtvis blev nästa projekt att bygga större båtar. Vi köpte frigolitblock på ett byggvaruhus och ritade båtar som var över en meter långa. Masthöjden skulle bli 170 cm och det var knappt den skulle rymmas innomhus med rigg och köl.
Dessa båtar blev aldrig seglingsklara. Större båtar medförde ju större problem. Hur skulle en tung köl fästas stadigt i frigoliten? Hur skulle vant- och stag fästas? Våra halvfärdiga skrov hamnade på vinden där de sedan blev liggande i många år.
Tyvärr tror jag inte jag har några foton på dessa kvar båtar.