En liten ”störande” detalj gällande vår segeltrimmare var att hans fru låg på BB och väntade ett av deras efterlängtade barn. Bara det gjorde ju honom till en effektiv ”fartmaskin”… Hur bråttom hade inte han…?

Nu, in i tävlingen: På skepparmötet fick vi höra att ”siste båt tar in målbojen” och alla spände ögonen i oss…
Ok, helt ok, vad kunde vi säga. Hela Trosas seglingselit var ju samlad i klubbstugan denna kulingdag där vinden pressade på från SV. Siste båt tar bojarna… Alla tittade på oss…

I starten, inomskärs var vinden måttligt stark. Fritt val till att runda Landsorts Bredgrund. De snabbare båtarna seglade iväg och rundade Fifång norra för att kryssa ut i farleden söderut. Vi, med vårt djupgående på 1.25 m kryssade ut mellan Brännskär och Bokö Oxnö. Det blev lite strul med en blå S30 innan vi kunde passera den. Vi förstod tidigt att vi måste ta höjd ”inomskärs” innan vi möter dyningen. Dyningen som de snabbare båtarna redan mötte ost om Fifång. Vi siktade in oss mot Askös sydspets och föll därefter av lite för att få fart och även sikta mot målet. Allt för att slippa dyningen i nosen. Ett lyckat val.

Vår segeltrimmare blev riktigt blek om nosen då vi seglade rätt igenom bränningarna vid Sundsbådarna, bara några meter från kokande bränningar. Förstå att det var kulingvindar och bränningarna kokade bara några meter från båten… Ja, han blev mer än blek… Min pappa och jag hade bra koll på hur grynnorna låg där eftersom vi fiskat i dessa vatten många gånger. Men där ”tappade” vi vår trimmare…

Nu var siktet inställt på Bredgrund. Tyvärr en av oss i lä… Vi rundade fyren väldigt nära i dessa 5 meter höga vågor som den SV vinden skapat. Det vi alla kommer ihåg var att Scampin som tagit en ”yttersväng” kom seglande söderifrån och låg i höjd med våra spridare. Bara några meter ifrån oss… Det var nära att vi fått den i vår sittbrunn. ”Oväntat besök, Gevalia…”

Vinden och vågorna bedarrade då vi åter var i ”lä” om Askö och vår trimmare ”vaknade till liv” och gav Allegron 100% av den fart den kunde uppnå.

Nu kommer vi till det riktigt roliga i denna berättelse.
Vi var inte sist i mål!
Vi behövde inte ta in bojarna.
Vi vann!!!

Helt plötsligt var vi en av ”de stora” och blev hjärtligt välkomnade av de professionella kappseglare som redan fanns i Trosa. Nybörjartur, naturligtvis, men det fina var gemenskapen med de andra seglarna och även medlemmarna i Trosa Båtklubb. Bland annat resulterade det i att undertecknad var materielansvarig i klubben under 14 år…

Tack Niclas för dina historiska skriverier.
Mvh/ Simo på Allegro 27:an Kaisu och Comfortina 32:an Lokki. Numera seglandes HR 342 Qinoa.