• Segling i dimma

I söndags på Watski 2star-träffen snackades det flitigt om segling i dimma. 2013 års Watski 2star seglades ju till stor del i dimma och det blev åtskilliga historier om olika händelser från racet. Det var stundtals mycket tät dimma, och dimma i kombination med mörker. På träffen diskuterades säkerheten i dimman. Alla har ju AIS och många har även skärmar för att ta mot AIS. Detta gör det hela lite lugnare när man kan se var de andra båtarna är, och speciellt större fartyg.

Jag gillar själv inte att segla på havet i dimma. Har en hel del minnen från olika race från tiden innan AIS. Den kusligaste upplevelsen var kanske Landsort Race, -91 tror jag det var. Vi seglade i dimma mest hela racet. Från Gustav Dahlén mot Landsort kändes det ganska lugnt. Där seglar man ju inte direkt i några farleder, mer än när Södertäljeleden ska korsas. Jag minns väldigt väl hur vi spanade föröver efter fyren Landsorts Bredgrund. Vi hörde den väl när mistsignalerna tjöt, och plöstligt dök den upp framför stäven. Då upptäckte vi hur tät dimman var. Fyren kom fram bara 50 meter framför båten, rakt i nosen. Minns att vi hade slör, men i ganska måttlig vind så det var inge problem att styra undan.
Ett par timmar senare skulle vi runda Gunnarstenarna och styra in mot Nynäshamn. Samtidigt var Gotlandsbåten på väg ut samma väg. Våra beräkningar visade att vi skulle mötas precis när vi rundat vid Gunnarstenarna. Nu började det bli lite nervöst. På den tiden hade GPS:erna en viss missvisning på runt 100 meter.
Min bror, som vid den tiden låg i lumpen på Gotland hade koll på båtarnas tidtabell och vilken båt det var som var på väg ut. Vi beslutade oss för att anropa Gotlandsbåten för att tala om att det var kappsegling med ett flertal båtar på väg in i leden och att vi troligen skulle mötas i dimman just vid Gunnarstenarna. Den trevliga skepparen, eller vem det nu var, lovade att allt var lugnt och att de såg oss på radrar. De skulle tuta när de passerade oss lovade han.
Strax efter midnatt rundade vi så fyren och skären Gunnarstenarna. Det blev en gipp och vi ville ha lite marginal mot ön, samtidigt som vi inte ville gå för långt ut i leden där den stora färjan var på väg. Motorljudet hördes tydligt. Ljud fortplantar sig ju väldigt bra i fuktigt väder, men jag är säker på att vi möttes ganska nära varandra. Vi såg aldrig nån båt, men vi hörde mullret från motorerna och bogsvallet när den passerade och det tog inte lång tid innan vi fick vågorna, och vi fick även en ljudsignal när vi möttes. Det var rätt skönt när vi märkte att färjan avlägsnade sig.
Nu skulle vi bara ta oss in i mål…
Vi passerade Danziger Gatt utan att se varken öar eller stenar. Vi rundade Örngrund, hoppas jag, utan att ha sett den. Vi hörde ljud från andra båtar runt oss, och när vi rundade in i viken mot Nynäshamn såg vi fortfarande inget land. Däremot dök segelbåt upp strax bakom oss från ett lite konstigt håll. En Diva 39, Samurai.
Vi såg inte land för än vi var i höjd med Gotlandsterminalen, och då gick vi rätt nära. Fler båtar dök upp bakom oss, och de flesta var båtar som borde varit före. Jag minns inte slutresultatet.
Det jag minns också var hur svårt det var att bedömma avstånd när man såg en landtärna. Oftast var båtarna mycket närmare än man först trodde.

Att segla i lätt vind i dimma är inte helt enkelt. Det finns ju ingenting att fästa blicken på så det kan vara ganska knepigt att hålla rak kurs.
Öland Runt 1991 råkade vi ut för kraftiga dimbankar på vägen mellan Ölands Norra och Hoburgen. Vinden var svag sydlig och det var på morgontimmarna oerhört svårt att hålla kursen. Frammåt var allting grått och man märkte inte om man styrde lite snett om man inte stirrade på kompassen. Vid lite mer vind är det lättare då man får lite mer känsla i rodret.
Öland Runt var det också så att det blåste lite mer i dimman, men så fort vi tog oss ur en dimbank dog också vinden. Vi försökte helt enkelt att segla in i dimman igen. Och det lyckades vi tydligen rätt bra med. Vi vann ju totalt det året.

Nuförtiden finns ju diverse hjälpmedel. AIS, GPS och smidiga navigationsprogram. Men glöm inte de vanliga sjökorten. De kan vara bra att ha när batterierna tar slut.


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailFacebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail

2 comments for “• Segling i dimma

  1. 21 november, 2013 at 11:00

    Har ett kul minne från en tur i dimma. Hösten 87 skulle vi transportsegla en Oceanis 39:a från västkusten till flytande mässan i Stockholm. Det var alltså början av september. Jag hoppade på först i Motala och bytte av en av de andra. Göta Kanal gick bra och vi hade tur och hann ut ur kanalen precis före stängning i Mem. Motorgång i bleke upp till Oxelösund. När vi öppnade luckorna på morgonen var det så underligt stilla – tvärtjockt…

    Båten måste upp före mässöppning så jag la ut kurser från prick till prick och Sven styrde. Han var van vid segling i Öresund där de ”har tre öar; Saltholm, Bornholm och Ven” så han kallade våra båtsportkort för Viggenkort som man ibland fick byta blad flera gånger per timme. När vi kom förbi Västra Stendörren och mellan sista öarna före Tvären så låg det en stor motorbåt med två herrar i kaptensmössor och skepparkavajer på flybrigden. När vi kom så tittade de på varandra, sa någonting och så tick-tick-tick så spelade de upp ankaret och la sig i vårt kölvatten. En bit ute på Tvären lättade dimman så att man såg bort till Sävsundet. Då drog de på och försvann norrut. När vi kom till Sävsundet så var det tjock igen och där låg de. Tick-tick-tick igen och vidare med 7 knop. När farleden svängde norrut så la jag ut kursen via genvägen rakt mot Landsort. De i motorbåten tittade febrilt på varandra, på sjökortet och sedan tock-tock-tock, åkte ankaret i. Den vägen blev tydligen för spännande trots en djupgående segelbåt framför ;-)

  2. Peter Kross
    26 november, 2013 at 20:02

    ju segling i dimma är farligt och jag är något förvånad (eller kanske ändå inte) att våga för fullt i dimma. Seglade från Rostock till Råå i min Elvström 1/4-ton. Dimman kom i närheten av Falsterbo. Fartygen hörde jag men jag såg inga. Svallet tydde på att de var i närhet. Nära Limhamn kom en liten motorbåt och frågade åt vilket håll hamnen är. Ju det var jolletävling i Malmö och grabbar i motorbåten var tränare eller arrangörer som ville kolla vädret ute i sundet utan kompass ombord.

    För övrigt ska man ju anpassa hastigheten till rådande förhållande enligt sjövägsreglerna. Hur går det ihop med en kappsegling? troligtvis inte men så är det ju inte förbjudet att köra fullt enligt kappseglingsreglerna men händer det något så kan det bli tal om åtal för vårdslöshet.

    AIS hjälper visserligen en del i dimma men det finns ju på havet även flytetyg som inte ha AIS som man behöver ta hänsyn till.

Lämna ett svar till Peter Kross Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.